Tiden går

Ibland blir jag förskräckt när jag inser hur fort tiden går. Halva sommaren har snart passerat och min semester närmar sig. Äntligen. Ibland är det skönt när tiden går fort. Som i detta fallet när semestern ligger framför mig. När semestern kommer vill jag dra i nödbromsen. Stanna tiden ett tag för att ledigheten inte ska ta slut för fort. Men samtidigt vill jag spola fram tiden till augusti och när kliniken öppnar igen. Denna väntan (ja nu är det ordet väntan jag använder) är psykiskt påfrestande. Jag vill att det ska bli augusti så att vi får hoppa på IVF-karusellen igen. För även om jag håller tummarna för att vi ska bli spontant gravida i sommar, så är hoppet inte så stort. Men det finns där. Hoppet alltså.