Mors dag

Det syns inte att jag är en mamma. Jag lever med mitt barn i mitt hjärta istället för i min famn. Och en sån här dag, på mors dag, känns det lite extra tungt. Min son kan inte gratulera mig. Han kan inte ge mig en kram. Jag kan inte hålla honom nära. Nära. Det syns inte, att också jag, firar mors dag idag. Jag är mamman med den tomma famnen.

Svar

Fått svar från kliniken. Är inbokad på en telefontid med Dr T 10/6. Detta innebär att vi inte hinner med något nytt försök innan sommaren. Känns tungt. Orkar inte längta längre. Hela processen är så utdragen och påfrestande. Jag vill nu. Inte om flera månader. Nu.

Ny forskning

Ny forskning som väcker hopp hos barnlösa. Spännande.

Nytt mail

Har skicket ett nytt mail till kliniken. Som backup. Kanske har jag kommit bort i högen med mail som trillar in dagligen. Kanske kom jag bort i cyberrymden. Så nu hoppas jag att det går bättre. Att mitt mail kommer fram och att de hör av sig. Snart.

Mailkontakt

Min klinik har alltid varit snabba på att svara på mina mail. Någon dag är det längsta jag fått vänta, vilket inte alls är länge. Nu har jag väntat, nej längtat skulle jag ju säga, sedan i onsdags då jag meddelade att vårat FET misslyckats. Om jag försöker ringa är det bara upptaget, så mail har fungerat mycket bättre för mig. Tills nu. Börjar bli orolig att mitt mail kommit bort i cyberrymden, men antar att de bara har en hel del att göra på kliniken. Frustrerande, ja, men vad göra. Förutom att fortsätta längta. Antar att de hör av sig så fort de har tid. Vilket förhoppningsvis är snart.

Väntar

Just nu är det åter väntan som gäller. Väntar på att kliniken ska höra av sig. Väntar på att få göra ett nytt försök. Väntar. Vilket tråkigt ord. Vilket tråkigt verb. Borde kanske byta ut det mot längtar istället. Låter mer positivt.
Vi provar.

Just nu är det åter längtan som gäller. Längtar efter att kliniken ska höra av sig. Längtar efter att få göra ett nytt försök. Längtar.

Ja det lät bättre. Tycker jag. Vad tycker ni?

Jag hade rätt

Jag hade rätt. Tyvärr. Det blev ingen fortsättning den här gången. Ingen graviditet. Istället mens och tårar. Och även om jag var ganska säker på att detta var det som komma skulle så är det ledsamt. Självklart. Men jag ser framåt på en gång. Hoppas på ett till försök innan kliniken stänger för sommaren. Två embryon kvar i frysen. 9000kr. Vi börjar med det. En dag i taget.

Ruvardag 11

Ruvardag 11 idag. Igår var jag helt säker på att mensen skulle komma. Stoppade i mig 2 st Alvedon och försökte förtränga att jag hade ont. Och tillslut gick det faktiskt över. För att återkomma på kvällen. Fast det gjorde inte lika ont då, och det gick över mycket fortare. Sedan dess. Ingenting. Så idag är jag lite mer hoppfull. Om än bara lite. För jag vågar inte hoppas alltför mycket. Men att jag vågar hoppas lite är ett gott tecken. Även om jag fortfarande tror att det inte tagit sig. 5% är positiv och resten negativ. Och just nu är det den positiva känslan som befinner sig här. Förhoppningsvis stannar den. Länge.

Intuition

Jag känner på mig att det är kört. Jag känner det i hela kroppen. Och jag hoppas inget hellre än att jag har fel. Men tyvärr har jag nog rätt. Hur fel jag än vill ha. Åhhh vad jag önskar att jag har fel.

Mardröm

I natt drömde jag att jag fick mens. Jag bara grät och grät. Kunde inte sluta. Och när jag vaknade hade jag en fruktansvärd känsla av oro i kroppen. Självklart hoppas jag att drömmen inte är sann. Men om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt inte att det har tagit sig den här gången. Jag vet att jag inte trodde det förra gången heller. Och då var jag ju faktiskt gravid. Men just nu, just idag, är känslan att vi inte lyckats. Jag hoppas självklart att jag har fel. Men jag är inställd på att mensen kommer om några dagar. Och då kommer jag att gråta. Floder.

Avrådan

"Min" klinik avråder från samlag samt bad i badkar, bastu eller simhall under de första två veckorna efter en ett FET. Jag får inte heller anstränga mig hårt fysiskt, åka motorcykel eller rida. I övrigt ska jag leva som gravid enligt Dr S. Och det har jag nu gjort i sex dagar. Och det tänker jag fortsätta med. Jag tänker leva som gravid till någon gång i början på nästa år. För då tänker jag börja leva som en nybliven tvåbarnsmamma. Positiva tankar.

Ruvardag 4

Ruvardag 4 och känner mig både till och från. Lätt mensvärk ibland som genast får mig att tänka att det är kört. Hugg och stick som får mig att tänka positivt. Många långa dagar kvar att oroa sig. Och hoppas. Väntan är hemsk.

FET +1

Ruvardag ett efter vårat FET. Har knappt sovit någonting i natt. Mest legat och vridit mig i sängen. Slumrat någon timme, men mest varit vaken och funderat. Det är mycket som dyker upp i huvudet under en sådan här behandling. Tankar och känslor. Hopp och oro. För även om jag är smärtsamt medveten om att det inte finns några som helst garantier för att det ska fungera denna gång, så hoppas man. Jag hoppas och längtar. Målar upp bilder i huvudet på det som, förhoppningsvis, komma skall. En underbar graviditet och ett bedårande litet barn. Mitt barn. Vårt barn.

FET avklarat

Ett fint litet embryo fick jag tillbaka idag. Dr S satte det på plats och där ska det sitta. Länge. Då jag fick missfall förra gången skrev Dr S ut ett recept på Trombyl. Dessa tabletter innehåller acetylsalicylsyra och ska öka blodgenomströmningen i livmodern. Så nu hoppas vi på att de ska göra nytta. För övrigt fick jag samma restriktioner som förra gången. Att leva som att jag är gravid. Så då gör jag det. Och håller tummarna för att jag får fortsätta vara det. Länge. Länge.

Nervös

Det är länge kvar till torsdag. Många långa timmar att gå runt och vara nervös. Livrädd. Tänk om inget av våra tre embryon klarar upptiningen.
Det får inte hända. Det måste gå bra. Det ska gå bra. Vi bestämmer så.

Omslag

Dag ett med ägglossningstest och omslag på en gång. Lycka. Så skönt att kroppen vill samarbeta denna gång. Dr S visste vad han pratade om. Nu är det bara att hoppas på att våra eskimåer klarar upptiningen. Och att embryot sedan stannar där det ska. Länge länge. På torsdag är det återföring. Spännande.