Vecka 32 och börjar bli otålig

Just nu känns det som om veckorna rullar på i ganska snabb takt. Idag är det återigen en ny vecka. Vecka 32. Och för varje vecka som går känner jag att jag blir mer och mer otålig på att få träffa den lilla som just nu ligger i min mage. Kanske är det för att vi närmar oss dagen då detta äntligen ska ske. Kanske är det för att den här graviditeten har känts evinnerligt lång. Den har egentligen pågått i mina tankar ända sedan vi började försöka för drygt 5 år sedan. Kanske är det både och. Men jag längtar. Längtar efter vår efterlängtade dotter.

Om att följa hjärtat

Ofrivilligt barnlös. Det gör ont. Själen gråter och hjärtat saknar. Rädslan att återigen misslyckas är stor. Men. Längtan efter målet är så oändligt mycket större. Rädslan har för länge sedan sagt stopp. Nu räcker det. Men hjärtat. Hjärtat styrs av min enorma längtan. Och kärlek. Min kärlek till det barn som ännu inte finns. Och hjärtat får mig att fortsätta kämpa.

Spraydag 22 och att kravla sig upp igen

Det går långsamt. Men det går. Sakta tar jag mig upp ur det mörka hålet. Sakta. Jag börjar återigen hoppas. Och tro. Jag måste. Och innerst inne vet jag att vi en dag kommer att hålla lyckan i våra famnar. Problemet är bara att jag vill nu. Helst igår. Inte sen. Nu. Och tiden som går får mig att tvivla.

På onsdag är det nytt blodprov. Förhoppningsvis är jag nu nedreglerad. Vill börja spruta. Ta ett steg framåt. Komma närmare hoppet. Hoppet om ett liv inom mig.

Längtan

Längtan är så oändligt mycket större än rädslan för att misslyckas.

Tiden går

Ibland blir jag förskräckt när jag inser hur fort tiden går. Halva sommaren har snart passerat och min semester närmar sig. Äntligen. Ibland är det skönt när tiden går fort. Som i detta fallet när semestern ligger framför mig. När semestern kommer vill jag dra i nödbromsen. Stanna tiden ett tag för att ledigheten inte ska ta slut för fort. Men samtidigt vill jag spola fram tiden till augusti och när kliniken öppnar igen. Denna väntan (ja nu är det ordet väntan jag använder) är psykiskt påfrestande. Jag vill att det ska bli augusti så att vi får hoppa på IVF-karusellen igen. För även om jag håller tummarna för att vi ska bli spontant gravida i sommar, så är hoppet inte så stort. Men det finns där. Hoppet alltså.

Svar

Fått svar från kliniken. Är inbokad på en telefontid med Dr T 10/6. Detta innebär att vi inte hinner med något nytt försök innan sommaren. Känns tungt. Orkar inte längta längre. Hela processen är så utdragen och påfrestande. Jag vill nu. Inte om flera månader. Nu.

Väntar

Just nu är det åter väntan som gäller. Väntar på att kliniken ska höra av sig. Väntar på att få göra ett nytt försök. Väntar. Vilket tråkigt ord. Vilket tråkigt verb. Borde kanske byta ut det mot längtar istället. Låter mer positivt.
Vi provar.

Just nu är det åter längtan som gäller. Längtar efter att kliniken ska höra av sig. Längtar efter att få göra ett nytt försök. Längtar.

Ja det lät bättre. Tycker jag. Vad tycker ni?