Officiella testdagen -1

Imorgon går vi in i vecka 6 och det är den officiella testdagen. Imorgon ska jag ta ett till test och meddela det positiva resultatet till kliniken. Imorgon får jag förhoppningsvis en tid för VUL. Spännande.

Tack!

Tack för alla gratulationer! Nu ser vi med skräckblandad förtjusning fram emot det vaginala ultraljudet. Förhoppningsvis hinner vi innan jul. Och förhoppningsvis får vi se ett litet hjärta slå.

Ruvardag 13 och tjuvtestat

Vi kunde inte vänta till testdagen...



LYCKA!

Ruvardag 12 och mensvärk

Idag har illamåendet och mensvärken avlöst varandra. Har stundtals känt mig besegrad, samtidigt som jag försökt tänka positivt. Oro och hopp hand i hand. Mardröm och dröm sida vid sida. Snälla låt detta sluta positivt!

Ruvardag 11 och ömma bröst

Ömheten i brösten har kommit tillbaka. Jag har inte känt av dem på några dagar så just nu tolkar jag det som positivt. Illamåendet håller i sig. Och det sticker och drar en del kring livmodern. Förhoppningsvis positiva symtom. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Det gör ont att falla hårt. Men just nu positivitet med en gnutta realism.

Ruvardag 10 och konsten att analysera toalettpapper

Nu har det börjat. Det maniska analyserandet av toalettpapperet. Efter varje toalettbesök måste papperet analyseras mycket noggrant. Jag stirrar så hårt på papperet att det tillslut börjar dansa rosa strimmor framför mina ögon. Paniken växer och jag måste torka lite till. Analyserar. Och kommer fram till att faran är över. För nu. För nästa toalettbesök är det samma sak. Och att behöva gå är lika ångestfullt varje gång. Och uppsöker toaletten är något jag gör väldigt många gånger under ett dygn.

Ruvardag 9 och fortsatt illamående

Illamåendet fortsätter. I morse var det riktigt jobbigt, men det värsta gick över efter ett tag. Sedan dess har det kommit och gått under dagen. Värst är det efter att jag har ätit. Men förhoppningsvis betyder illamåendet gravid. Och inte inbillning.

Ruvardag 8 och lite illamående

Molvärken avtog någon gång mitt på dagen igår. På kvällen hade jag lite stick och hugg kring äggstockarna. Och illamående. Illamåendet har även varit på besök idag. Och jag hoppas. Hoppas. Att det är ett bra tecken.

Ruvardag 7 och mardrömmar

Jag drömmer om blod. Inga mängder. Men det är blod. Mens. Och jag vaknar med panik. Rusar upp på toaletten. Och upptäcker ingenting. En suck av lättnad, men molvärken ligger och gnager tyst. Faran är inte över än. Jag somnar om och sover en drömlös sömn resten av natten.

På morgonen ligger jag kvar i sängen. Vågar inte stiga upp. Molvärken har fortfarande inte släppt. Den verkar ha blivit varaktig. Den kommer och går. Och jag inser samtidigt att mina ömma bröst inte ömmar lika mycket längre. Och jag börjar gripa efter halmstrån. Söker desperat efter symtom på internet. Symtom på graviditet. Symtom som andra ruvare haft. Och jag blir inte ett dugg lugnare.

Dricker mitt morgonkaffe. Inbillar mig att det smakar konstigt. Dricker lite till. Kanske har jag bara misslyckats med kaffekokningen idag. En klunk till. Nej men visst smakar det lite märkligt. Bestämmer mig för det. Och känner genast hur illamåendet ligger och trycker i bröstet på mig. Inbillar mig att jag inbillar mig mitt illamående. Inbillar mig att jag inbillar mig smaken på kaffet. Och så börjar jag om med att söka förklaringar på internet.

Ruvardag 6 och molvärk

I natt vaknade jag återigen av en mensvärksliknande värk. Oron och ångesten slog genast sina klor i tryggheten. Nu är hoppet släckt. Ångesten har tagit över och jag kan inte längre tänka klart. Det har molat lite till och från även nu på morgonen. Och även om jag vet att det lika gärna kan vara positivt så kan inte jag vara positiv. För det finns inga garantier. Bara drömmar och hopp.

Ruvardag 5 och en känsla av hopp

Ruvardag 5 och fortfarande lugnt. En känsla av hopp har infunnit sig. En trygghet i det som är. I det som ska bli. Och tron på ett lyckligt slut har bäddat sig in i min själ. Men samtidigt är jag realistisk. För jag vet hur det faktiskt är. Hur skört allting är. Hur osäker tron på det lyckliga slutet egentligen är. Hur fort hoppet kan bytas mot förtvivlan. Hur allting plötsligt kan ändra färg. Men så länge hoppet finns i mitt hjärta är jag trygg.

Ruvardag 4 och allt lugnt

Ruvardag 4 och jag känner ingenting. Förutom att brösten blivit ömma och större. Men det har jag fått varje gång pga Progesteronet. Men annars inget. Mensvärken som gav mig ångest natten mot igår är borta. Så just nu njuter jag av att ruva. Och av att det är fredag.

Ruvardag 3 och oron kommer krypande

Vaknade med mensvärk inatt. Oron stod genast på tröskeln och jag hade svårt att somna om. Mitt förstånd vet mycket väl att jag inte kan dra några slutsatser av värken, men mitt förstånd är inte förståndigt. Och resten av natten snurrade jag mest runt i sängen. När det var dags att stiga upp var värken som bortblåst och jag har bara haft aningar av den under dagen. Och nu hoppas jag att den håller sig borta.

Ruvaradag 1 och att njuta

Ruvardag ett. Dagen efter återförandet. Och jag känner ingenting. Förutom lycka. Jag vet att det kommer ta några dagar innan oron kommer. Och tills dess tänker jag njuta. För när oron slår sina klor i mig blir tankarna oresonliga och vardagen outhärdlig.Men än så länge är mitt förstånd förståndigt. Så jag laddar med positiv energi. Positiva tankar. Och njuter.

Återförande avklarat

Med hjälp av ultraljud placerade Dr T det vackraste embryot av dem alla i min livmoder. Jag ruvar nu på en blastocyst med stora fina celler. Och det tänker jag göra länge. Länge.

Alla embryon såg fortfarande väldigt fina ut. Fem hade kliniken fryst ner idag. Fyra skulle de fortsätta odla till imorgon för eventuell nedfrysning. Och ett embryo ligger som sagt var i min livmoder.

I morgon

I morgon kl 13 är det dags för vårt finfina embryo att sätta bo i min livmoder. Liv. Moder. Vackert.

Tid för återförande

Dr T ringde för en stund sedan och meddelade att 11 av äggen hade befruktats normalt. Av dessa 11 var det 10 som hade delat sig normalt. Så 10 ägg och 16. Ett strålande resultat. Återförande blir på måndag. Allt enligt planerna.

Dagen efter äggplock

Är öm i magen efter gårdagen. Mår dock betydligt bättre än igår. Bortsett från tröttheten. Är fruktansvärt trött idag. Har sovit väldigt dåligt då jag, på grund av smärtan i magen, har vaknat varje gång jag vänt på mig. Känner mig nöjd med valet att vara hemma från jobbet idag så att jag kan vila upp mig ordentligt. För tröttheten lär inte bli bättre då jag idag har börjat med Progesteronet. De har tidigare behandlingar gjort mig extremt trött och jag förväntar mig inget undantag den här gången.

Äggplock avklarat

Nyss hemkommen från ett lyckat äggplock. Det gjorde ont även den här gången. Och när jag låg där i stolen undrade jag tyst för mig själv varför jag frivilligt utsätter mig för detta återigen. Men det hela gick bra. Smärtan var inte i närheten av den jag upplevt de tidigare gångerna. Och 16 ägg plockades ut. Ett resultat vi är nöjda med. Dr T tyckte att vi skulle satsa på långtidsodling den här gången och så blir det. Om allt går enligt planerna blir det återföring på måndag. Om det inte går enligt planerna blir det istället återföring på fredag. Men måndag är den dag vi satsar på som sagt. Nu. Soffläge.

Dagen före äggplock

Imorgon är det dags för äggplock. Är nervös. Mycket nervösare än jag varit de andra gångerna. Orolig för smärtan. Resultatet. Fortsättningen. Imorgon är det över. Tills dess en nervös och lång natt.

Grattis

Ett stort GRATTIS till Sara som ikväll har fött en liten flicka.

Slutsprayat

Nu har jag tagit sista "puffen" av nässprayen. Slutsprayat med andra ord. Slut på förberedelserna. Nu börjar resten av resan mot drömmen.

Dags för sista dosen

Snart dags för sista dosen med Gonal-f. Ett sista stick. Eller det blir ju ett stick imorgon också. Med ägglossningssprutan. Men sista sticket med sprutan som gjort att mina äggstockar har producerat massvis med äggblåsor. Ikväll alltså.

Ca 14 st äggblåsor

Ca 14st äggblåsor hittade Dr T. De största på ca 14mm. De får alla växa på sig några dagar till. Till på onsdag närmare bestämt, då det är dags för äggplock. Äntligen.

Konstiga tankar om äggblåsor

Förra gången med långa metoden hade jag ca 15st äggblåsor några dagar innan äggplock. På själva äggplocksdagen plockade läkaren ut 19 st ägg. Varje blåsa var då drygt 20mm, eller 2cm, stor. 15 äggblåsor gånger 20mm är 30 cm äggblåsor. Hur tusan för det plats? Även om blåsorna är jämnt fördelade mellan höger och vänster, innebär det ändå ca 15 cm äggblåsor på vardera sida. Så att det molar och drar kring äggstockarna är kanske inte så konstigt ändå. Märkliga tankar. Jag vet.

Sprutdag 6 och höjd dos

Verkar vara lite svårstimulerad den här gången. De ringde nyss från kliniken och meddelade att jag ska höja dosen på Gonal-f sprutan. Inte mycket, men dock höja. Och sen får vi hoppas att jag har många finfina äggblåsor på fredag då det är dags för det vaginala ultraljudet.

Om att följa hjärtat

Ofrivilligt barnlös. Det gör ont. Själen gråter och hjärtat saknar. Rädslan att återigen misslyckas är stor. Men. Längtan efter målet är så oändligt mycket större. Rädslan har för länge sedan sagt stopp. Nu räcker det. Men hjärtat. Hjärtat styrs av min enorma längtan. Och kärlek. Min kärlek till det barn som ännu inte finns. Och hjärtat får mig att fortsätta kämpa.