Nu ger jag upp

Efter 14 dagar med ägglossningstester och inget omslag så ger jag nu upp. I alla fall tills nästa cykel. Verkar ju helt klart som att ägglossningen uteblev denna månad. Typiskt. Känns otroligt tråkigt att kastas tillbaka till ruta ett igen. Men min kropp verkar ju göra som den vill och jag har uppenbarligen ingenting att säga till om. Så nu blir det till att kontakta kliniken och tala om hur vi ligger till. Planen är att ta en paus under påsken och sedan, förhoppningsvis, få en telefontid med Dr S så snart som möjligt för att planera hur vi ska gå vidare. Känns surt att vi inte tog oss längre än hit denna gången. Bättre lycka nästa gång?

Ägglossningstest dag 9

Inte idag heller. Suck.

Kroppen strular

Min kropp verkar ha bestämt sig för att göra lite som den vill. Inte som jag vill. Känns frustrerande. Vill ha omslag nu. Nu. Eller ja, imorgon då.

Fick en fråga

Igår kväll när jag var på jobbet tittade en av mina kollegor på mig och frågade om jag är med barn. Jag svarade såklart nej, eftersom att jag inte är det. Inte än i alla fall. Min kollega hade en så stark känsla att jag är gravid att hon inte kunde förstå varför hon fick den känslan om den inte stämde. Hon brukar nämligen känna och "se" saker långt innan alla andra. Förhoppningsvis är hennes känsla rätt. Och även om jag inte är gravid just nu så hoppas vi ju på att jag ska bli. Snart. Så kanske hade hon rätt. Hon var bara lite tidigt ute.

Ägglossningstest dag 7

Inget omslag idag heller. Men det är på gång. Hoppas jag. Jag testar ju med billiga test parallellt och dessa gav ett starkare streck idag än tidigare, vilket borde tyda på att ägglossningen snart är här. Hade egentligen tänkt att ringa till kliniken idag för att höra om vi ska fortsätta testa eller ej. Men har bestämt mig för att inte göra det. Vill inte att de säger att vi ska avvakta till nästa månad. Vill ju vara ruvare innan månaden är slut. Så jag tog ett eget beslut att fortsätta testa ett par dagar till. Jag blir några kronor fattigare eftersom att jag måste kila iväg på apoteket för att inhandla ett nytt paket med test. Men det tar jag. Så några dagar till ska jag stå ut med denna ovisshet.

Ägglossningstest dag 6

Fortfarande inget omslag. Känner mig nedstämd. Börjar mer och mer tänka på att ägglossningen kanske uteblev denna månad vilket gör mig ledsen. Känns jobbigt att vänta och hoppas och sedan bli snuvad på konfekten. Ruvningen. Har ett ägglossningstest kvar som jag ska använda imorgon. Om inte det heller visar något omslag så ska jag ringa kliniken och höra hur vi ska gå vidare. Ska vi fortsätta testa några dagar till eller börja om nästa månad? Känner mig förvirrad. I och för sig är vi inte där än, men jag känner att det är dit vi är på väg. Mot ett omslag som förmodligen inte kommer att bli. Men ny dag imorgon och än är det inte kört. Även om jag har det på känn. Hoppet har lämnat mig just nu.

Ägglossningstest dag 4

Dag fyra och fortfarande inget omslag. Börjar bli lite orolig att ägglossningen kommer att utebli denna månad. Men samtidigt så känns det verkligen som att den är på gång. Psykologisk jobbigt? Ja! Mycket jobbigt. Att inte kunna göra något för att påverka är frustrerande. Nytt test imorgon och förhoppningsvis en glad gubbe i fönstret. *Tummhållning*

Ägglossningstest dag 2

Dag två med ägglossningstest och fortfarande inget omslag. Men det känns som att ägglossningen är på gång. Så förhoppningsvis får jag omslag imorgon. Hoppas. Vill. Hoppas. Vill.

Ägglossningstest

Första officiella testdagen idag. Inget omslag, vilket var väntat. Så imorgon nytt test och förhoppningsvis omslag. Vill nu. Inte sen. Har, och har alltid haft, dåligt tålamod. Vill egentligen att saker ska ske här och nu. Inte sen. Nu. Och detta med IVF prövar verkligen mitt tålamod till gränsen. Men det är bara att bita ihop och se varje dag som ett steg framåt. Så imorgon nytt test alltså. Och ett steg närmare ruvning.

Ultraljud avklarat

Nu har jag varit hos Dr S och kollat in mina äggblåsor. Såg fint ut och jag fick order om att börja testa med ägglossningstester på onsdag. Nu har jag ju redan börjat tjuvtesta, även om jag vet att det är alldeles för tidigt, men vill absolut inte gå miste om ägglossningen. Så bättre för tidigt. Nu hoppas vi på omslag snarast så jag får titulera mig ruvare igen.

När jag satt i väntrummet så dök det upp ett par med sin nyfödda IVF-bebis. Och bara ett par minuter senare dyker en mamma upp med sina tvillingar som även de blev till med hjälp av IVF. Det stack till lite i hjärtat. För även om jag är lycklig för deras skull, jag vet ju vad de har gått igenom, så blir det så påtagligt att min famn fortfarande är tom. Men samtidigt får det mig att hoppas att detta ska lyckas. Blandade känslor. Och finaste Dr S bad om ursäkt för allt ståhej och hoppades att jag inte tyckte att det var allt för jobbigt. Och det var det inte. Men det kändes lite i mammahjärtat.

Ägglossningstest

Börjat testa idag för att vara säker på att jag inte missar ägglossningen. Inget omslag idag, precis som väntat. Imorgon blir det ultraljud och inköp av de dyrare testerna. Sen är det bara att fortsätta testa. Och hoppas på omslag. Snarast. Längtar efter att få ruva. Hoppas. Känna efter allt för mycket. Pendla mellan hopp och förtvivlan. Imorgon är första steget på vägen mot ett, förhoppningsvis, lyckat FET-försök. Håll tummarna!

Tid för ultraljud

Igår ringde de från kliniken för att boka in en tid för ultraljud. På måndag är det dags för det. Känns skönt att vi är på gång igen. Eller på gång blev vi redan när mensen kom tillbaka. Men ett steg till känns underbart. För det är väntan som är värst. Och detta med IVF innebär en hel del väntan. Så tider att se fram emot är bra. Mycket bra.

Beställde en bunt med billiga ägglossningstest igår. Tänkte börja testa tidigare än kliniken säger för att vara säker på att vi inte missar omslaget. Och då är billiga tester bra. Kommer givetvis att testa med de test kliniken säger åt mig att testa med också. Men då dessa är mycket dyrare och jag hellre lägger de pengarna på annat så får det bli dessa billiga test som komplement. Så det är min plan just nu. Att testa alltså.

5år

För fem år sedan tog vår son sitt sista andetag. För fem år sedan höll jag honom i min famn för sista gången. För fem år sen rämnade marken under mina fötter. För fem år sedan gick mitt hjärta sönder i ett tusenbitars pussel. En bit saknas fortfarande. Kommer alltid att göra. Och det gör ont. Fruktansvärt ont.

Vår son dag i mina armar. Jag höll honom nära nära när han tog sitt sista andetag. Idag finns han i våra hjärtan, kommer alltid att finnas där. Och även om jag inte kan hålla honom längre så vet jag att han finns här runtomkring oss. Jag känner hans närvaro ibland. Och han är aldrig längre bort än ett andetag.

Mens

Så kom den äntligen. Mensen. Aldrig har jag väl blivit så glad över mensvärk. Över mens. Men nu känns det som att vi tillslut är på gång igen. Så nu blir det till att höra av sig till kliniken för att boka in en tid för vul (vaginalt ultraljud). Detta görs för att kolla äggblåsor och för att ta reda på när man ska börja med ägglossningstest. Så förhoppningsvis, om allt går som det ska, så är jag återigen ruvare innan denna månad är slut. Och får förhoppningsvis fortsätta att vara det länge länge.

Ryggskott

I lördag sa det bara pang när jag böjde mig fram. En intensiv smärta och sen hade jag väldigt svårt att räta upp mig igen. Ryggskott. Så nu är det väldigt långt ner till golvet och jag känner mig ganska oduglig för tillfället. Men smärtstillande, antiinflamatorisk salva, spikmatta och massage har gjort att den mest akuta smärtan och stelheten försvunnit. Jag har fortfarande ont och antar att jag kommer att ha det ett tag till. Men jag får se det positivt. Jag lär mig att böja på benen och inte på ryggen. För just nu går det inte. Att böja på ryggen alltså. Så benen får jobba.