fredag 27 november 2009

Ruvare

Så var man ruvare på ett guldägg. Dr S ringde idag och meddelade att 10 ägg blivit befruktande varav ett av två spermier, detta gick därför inte att använda. Så 9 ägg. Ett till mig. Tre till frysen och resten på fortsatt odling.
Klockan 13 infann vi oss på kliniken och 20 minuter senare gick vi därifrån med ett litet embryo i min mage. Fantastiskt!
Ingreppet gick fort och smärtfritt. Och nu är jag gravid. Eller jag skulle betrakta mig själv som gravid tills vi vet hur det har gått sa Dr S. Och då gör jag det. Gravid alltså.
Och nu är det åter väntan. Inte förrän den 16 december har vi testdag. Det är många dagar kvar tills dess. Det hinner nästan bli jul. Så kanske får vi världens bästa julklapp i år. En julklapp vi väntat så länge på. Vi håller tummarna för det.

onsdag 25 november 2009

Äggplock avklarat

19 ägg. Ett strålande resultat och jag är fantastiskt nöjd. Kliniken likaså.
Det hela gick väldigt bra, i alla fall i början. Men på slutet, när morfinet slutade verka fick jag ONT. Till råga på allt så hittade Dr S fler äggblåsor när vi alla trodde att det var färdigt. Äggblåsor som han inte sett från början. Tårar rann. Fruktansvärd smärta. Orkade inte gå tillbaka till rummet efter ingreppet utan de fick köra mig i rullstol. Och det handlade bara om ett fåtal meter. Mådde illa och var nära på att kräkas flera gånger. Usch. Men nu känns det bättre. Fortfarande ont, men uthärdligt. Soffläge är bra. Att gå, ingen bra idé.

Preliminär återinföring blir på fredag. Om de inte långtidsodlar. Då blir det på måndag.
Nu är det bara att hoppas på att äggen befruktas och delas. För mig blir det nu soffläge igen.

måndag 23 november 2009

Slutsprayat

Nu har jag tagit min sista spraypuff. Konstig känsla. Tänk att det redan har gått ca 3 veckor sedan jag började. Nu närmar vi oss slutet och förhoppningsvis går vi in i en graviditet. Så slutsprayat alltså. Och slutsprutat. Eller slutsprutat var det redan igår kväll. I alla fall med Gonal-f. Ikväll blir det ett sista stick. Klockan 20:30 ska jag injicera ägglossningssprutan Ovitrelle. Sedan är det bara att vänta till på onsdag. Eller det är inte så bara att vänta. Jag hatar att vänta. Har dåligt tålamod och vill helst att allting ska ske NU. Men just nu är det bara väntan som gäller. Fast först den sista sprutan.

Det är synd om min man

Min mans huvudsakliga uppgifter under denna IVF-behandling har än så länge varit att ge sitt moraliska stöd. Han har hejjat på mig när jag tagit sprutorna, och han har varje dag sett till att jag tagit folsyratabletten. Han har dock sluppit alla biverkningar, även om delar av dem har gått ut över honom. Han behöver inte lägga sig med benen i vädret hos doktorn, för att med en nål, få sina äggblåsor utsugna från äggstockarna. Han behöver inte genomlida någon som helst fysisk smärta på denna IVF-resa. Allt han behöver göra är att ha utlösning 2-3 dagar innan äggplock. Samt en andra utlösning på dagen för äggplock då det äntligen är dags för honom att lämna sitt bidrag. Två orgasmer är allt som fysiskt krävs av honom.
Den där andra utlösningen, den som ska ske på äggplocksdagen, är nog inte så rolig i och för sig. Att i ett litet rum på ett sjukhus behöva göra det som måste göras är inget jag avundas honom. Tvärtom. Där tycker jag faktiskt synd om honom. Men min man är stark och jag vet att han klarar det. För sedan får han hålla mig i handen under äggplocket, och då ska jag orsaka honom lite fysisk smärta. Jag lovar. Rätt ska vara rätt.

fredag 20 november 2009

Datum för äggplock

Strax efter kl 15 ringde de från kliniken. På onsdag den 25/11 kl 07:30 så ska äggen plockas. Oj så spännande. Nervöst. Nu är det på riktigt. Eller det har det ju alltid varit. Men nu känns det ännu mera. Hittills har jag ju "bara" sprayat och sprutat, men nu har vi fått en tid. Det är denna dag, onsdagen den 25:e som mina ägg ska blanda sig med min mans spermier och skapa underbara embryon.
Vackert!

Själva ingreppet skrämmer mig lite. Förmodligen för att det är något jag aldrig varit med om tidigare. Men det kommer säkert att gå bra. Som sköterskan från kliniken sa: -Vi får hjälpas åt att göra det så bra som möjligt.
Och så ska det bli. Så bra som möjligt.

Vul

Så var jag hemkommen efter ett besök på kliniken. Det vaginala ultraljudet gick alldeles utmärkt, även om det var en aning smärtsamt. Inte outhärdligt, men det kändes helt klart att det var något där inne och irriterade. Tur att det var över relativt fort. Jag är nämligen inte överförtjust i att ligga med benen i vädret hos doktorn. Men undersökningen resulterade i ca 15st fin fina äggblåsor. Väldigt bra tyckte Dr T. Så då är vi nöjda med det.
Och nu är det åter väntan.
De skulle ringa från kliniken efter lunch och meddela tid för äggplock, som blir någon gång nästa vecka. Det är många långa timmar tills klockan är efter lunch.
Spännande. Nervöst.
Ring telefonen, ring.

onsdag 18 november 2009

Fis på tvären

Inte som att ha en fis på tvären, utan som att ha minst tio fisar på tvären. Så känns det. Magen spänner och stundtals gör det ONT. Men jag står ut. Även om det just nu känns som att det skulle vara enormt skönt att släppa en rejäl brakare. Eller två. Men jag vet att det inte skulle hjälpa, för det är inte där "fisen" sitter. Det är mina äggstockar som, förhoppningsvis, producerar en mängd med fin fina äggblåsor som växer. Förhoppningsvis är också dessa fin fina äggblåsor fyllda med ägg. Tomma äggblåsor vill vi inte ha. Så om fisen som sitter på tvären innebär fin fina äggblåsor innehållande fin fina ägg, ja då får fisen sitta kvar där den sitter.
Jag tänker inte släppa ut den.

846

Mitt värde låg på 846 och jag glömde helt bort att fråga vad som var normalt. Men sköterskan sa att mitt värde var bra, så då borde ju 846 vara inom normalgränsen i alla fall. Och jag ska fortsätta som innan. Så det gör jag. Jag fortsätter med sprayandet och sprutandet som tidigare. Känns skönt. Skönt att allt, än så länge, gått helt enligt planerna. Nu är det bara att hoppas på att det fortsätter så, och att Dr T blir nöjd på fredag då han ska ta en titt på mina äggblåsor. Många fina vill vi ha. Och ett datum för äggplock hoppas vi också på att få på fredag.
Så många fina äggblåsor och ett datum för äggblock beställes.
Tack på förhand!

tisdag 17 november 2009

Blodprov

I morse hängde jag på låset till provtagningen för att få lämna mitt E2-prov som ska visa om jag är ordentligt nedreglerad. Att hänga på låset innebar här att köa sig in. Jag var inte ensam om att vara morgonpigg idag. Eller morgonpigg kände jag mig verkligen inte . Men på kliniken ville de att jag skulle lämna provet innan kl 9 så jag tänkte att det var lika bra att hänga på låset. Så det var det jag gjorde. När de väl öppnade gick det ganska snabbt och nu är jag några milliliter blod fattigare.

Så nu väntar jag. Jag väntar på att det ska bli eftermiddag och på att de ska höra av sig från kliniken. Jag kan inte låta bli att oroa mig för att jag inte ska vara ordentligt nedreglerad så det kommer att bli lååånga timmar innan de hör av sig. Jag tvivlar inte på att sprutorna gör sitt. Jag känner mig mer uppsvälld idag och det borde ju betyda bra. Eller jag hoppas att det betyder bra. Nu är det bara att vänta!

måndag 16 november 2009

Sprutdag 5

Sprutdag 5 idag och jag känner mig en aning uppblåst. Inte så farligt, men vill helst inte ha något som sitter åt över magen. Lite molande värk till och från har jag också. Inte så farligt det heller. Eller inte farligt alls, det känns ytterst lite, men det känns.

Imorgon ska jag lämna blodprov för att se om jag är nedreglerad. Hoppas. Håll tummarna att allt har gått enligt planerna och att vi får fortsätta så. Vill inte ha några bakslag. Framgångar siktar vi på.

fredag 13 november 2009

Sprutrapport

Och så var det dags. Ivrig inför att få göra det första sticket satt jag och väntade på att klockan skulle bli "spruttid". Men när jag väl satt där med nålen bara millimeter ifrån magen så brast det. Tårarna sprutade och jag fick plötsligt en hemsk panikkänsla. Där satt jag med ett krampaktigt tag om bukfettet och kände mig totalt paralyserad. Själva sticket i sig oroade mig inte, jag hade ju fått prova på sjukhuset och det gick utmärkt. Det som skrämde mig var verkligheten. Detta är på riktigt! Om detta inte fungerar vad gör vi då? Hur orkar vi?
Efter ett tag tyckte jag mig ha samlat tillräckligt med mod för att genomföra det första sticket. Med tårar i ögonen, vilket innebär suddig syn, gjorde jag det bara. Och det gick bra. Det gick alldeles utmärkt. Även om jag just i sprutögonblicket inbillade mig att det både gjorde ont och sved. Men det gick bra.
Utmärkt om man bortser från det övrig tramset jag höll på med.

torsdag 12 november 2009

Sprutpremiär

Idag är det sprutpremiär. Ikväll ska jag göra mitt första stick i magen och injicera GONAL-f®. Spännande!
Jag känner mig upprymd och förväntansfull. Längtar efter kvällen som komma skall. Ett steg längre i behandlingen. Ett steg närmare en graviditet. Ett steg närmare ett efterlängtat barn. För det är i detta tillstånd jag befinner mig just nu. Hoppet. Jag njuter så länge det varar för jag vet att jag snart kan vara nere och kräla på havets botten. Kippa efter andan. Inte se något ljus. Men just nu, idag, så tror jag. Jag tror på att detta ska fungera och att jag innan året är slut har ett litet litet liv som växer i min mage.
Magiskt!

måndag 9 november 2009

Akne

På torsdag får jag äntligen börja med sprutorna. Eller sprutorna, det är en spruta per dag. Ska bli skönt att komma ett steg till i behandlingen och förhoppningsvis så försvinner biverkningarna från sprayen när jag börjar spruta. Börjar nämligen bli mer än less på att må pyton och se ut som om jag har fått vattkoppor. Jag har fått akne i hela ansiktet som kliar värre än tusen myggbett. Och i och med att det kliar så fruktansvärt, och jag inte kan låta bli att klia, så blir finnarna ännu rödare och det känns som att de förökar sig varje timme. Kan bara hoppas på att det vänder fortare än fortast. För just nu ser jag ut som en hormonstinn tonåring. Inte kul!

lördag 7 november 2009

Sprayblödning

Så kom den äntligen igår, den efterlängtade sprayblödningen. Tänk att man kan bli så glad över att få ont i magen. För ont hade jag, riktiga kramper emellanåt. Men ont betyder ett steg närmare sprutstart, så ont är bra.Eller blödning är bra. Smärtan fick jag bara på köpet.
Tack för den!

onsdag 4 november 2009

Kroppen reagerar

Spraydag 9 idag och min kropp har börjat reagera allt mer. Igår var jag på ett fruktansvärt dåligt humör. Allt som gick fel blev till ett STORT irritationsmoment och svordomarna flög med ljusets hastighet ur min mun. Och jag är inte den som brukar svära. Jag känner inte igen mig själv. Det känns som om min kropp inte tillhör mig längre. Jag har fått någon annans kropp och den är alldeles för liten. Huden stramar, och helst av allt skulle jag vilja slita av mig min hudkostym och slänga den i soporna. Förhoppningsvis behöver jag bara stå ut i ungefär en vecka till. Sedan när jag får börja med sprutorna, Gonal-f, sa dem på kliniken att det skulle ge med sig. Så just nu står jag bara ut. En dag i taget.