Vul två avklarat

Varit till Dr S för ett andra vul idag. Gick väl ungefär likadant som förra gången. Men Dr S tyckte att det såg bra ut. Han trodde på ägglossning från höger sida. Så då tror vi på honom. Ska börja testa med ägglossningstest på måndag. Dr S hoppades på att få träffa mig nästa vecka för FET. Så då bestämmer vi att det blir så. Bara kroppen vill samarbeta.

Vul avklarat

Hemkommen från kliniken. Undersökningen gick sådär. Eller själva undersökningen gick bra. Resultatet var sådär. Hade inte hänt så mycket med äggblåsorna. Så nytt vul på fredag och förhoppningsvis större äggblåsor då. Känns bra att Dr S kollar ordentligt denna gång. Då slipper vi, förhoppningsvis, lägga dyra pengar på ägglossnigstest till ingen nytta. Så nytt vul på fredag som sagt. Tills dess? Väntan.

Blommor på graven

Har planterat vårblommor på graven idag. Känns alltid jobbigt att stå där vid graven och gräva i jorden. Istället för att ta hand om min son tar jag hand om hans grav. Det är jobbigt. Jag borde inte stå där. Men jag kan inte ändra på verkligheten.
Så jag fortsätter att gräva i jorden. Plantera penséer. Vattna jorden med mina tårar.

Fredagsmys

Pizza och ett ekologiskt rödvin. Snart kladdkaka. Det är skönt med fredagar när man är ledig hela helgen.

Tid för vul

Nu har jag fått en tid för vul. Det blir på måndag den 26/4. På morgonen. Passar alldeles utmärkt. Så nu hoppas vi på fina äggblåsor. Och sedan ägglossning.

Ofrivillig barnlöshet

Jag har bekanta, som av olika anledningar, inte får genomgå en IVF-behandling. De får inte heller, av samma anledning, adoptera. Om de inte, mot alla odds, skulle lyckas bli gravida på naturlig väg, så kommer de att vara ofrivilligt barnlösa livet ut. Jag sörjer med dem. För jag vet att de skulle vara utmärkta föräldrar, och de får inte ens chansen.
Vi får inte heller adoptera (varför tänker jag inte gå in på här). Men vi får i alla fall hjälp med IVF. Vi får chansen att, återigen, få uppleva hur det är att bli föräldrar. Nu är det ju inget som säger att vi kommer att lyckas. Men vi har fått chansen. Det är det inte alla som får. Tyvärr.

Äntligen mens

Äntligen! Ca 12 dagar sen om man räknar med min normala cykel. 8 dagar tidig om man räknar med hur lång cykel jag hade förra gången. Så detta är ett steg i rätt riktning. Ett steg närmare ett FET. Förhoppningsvis.
Nu blir det till att höra av sig till kliniken och få en tid för VUL. Sedan är det bara att börja hoppas igen. På ägglossning.

Bebiskläder

Igår var jag och fikade på stan med en kompis. Efteråt gick vi självklart runt och strosade i våra favoritaffärer. Smög in på Kappahl för att titta på deras oerhört gulliga barnkläder från Vintage Stories. Små små klänningar i ljuvliga modeller. Hade helst velat köpa varenda plagg, men jag återfick förståndet och gick därifrån tomhänt. För tänk om jag köper på mig alla dessa bedårande flickkläder och så får jag aldrig någon att sätta dem på...
Bild från Kappahl

Väntan

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen den sista tiden. Det händer inte så mycket här just nu. Står fortfarande och trampar på samma ställe och inväntar mensen. Den är, enligt mina normala cykler, sen vilket är oerhört frustrerande. Ju fler dagar mensen dröjer, ju fler dagar får vi vänta på att, förhoppningsvis, sätta tillbaka ett av våra frysta embryon. Och som ni kanske förstått så är mitt tålamod lika med noll. Vill att allt ska ske här och nu, helst redan igår. Springer på toaletten titt som tätt, för det känns som att den är på väg. Men fortfarande ingenting. Men dagen är inte slut än, och annars är det en ny dag imorgon.

Graviditet

Jag har varit gravid två gånger. Den ena graviditeten resulterade i en välskapt, perfekt liten pojke som vi fick låna i 1½ år. Den andra graviditeten slutade alldeles, alldeles förtidigt. Och det barn som skulle bli, blev inte. Två graviditeter, men min famn är tom. Jag har inget barn att hålla nära nära.

Laddat batterierna

När jag hörde av mig till kliniken förra veckan bad jag om en telefontid med Dr S efter påsk för fortsatt planering. Men finaste Dr S ringde redan på Skärtorsdagen. Jag var på väg till de svenska fjällen för att ladda batterierna i några dagar, vilket var välbehövligt. Dr S ville ringa innan påsken för att höra hur vi ställer oss inför fortsättningen. Så planen nu är samma som den varit. Meddela kliniken när mensen startar, ultraljud på ca dag 11 och sedan testa med ägglossningstester igen. Förhoppningsvis blir det omslag denna gång. Nu är det bara att invänta mensen som inte verkar ha stabiliserat sig än efter missfallet. Och förhoppningsvis kommer den snart. Då är vi på gång igen.