Oro

Ibland kommer paniken och oron. Oron över att denna graviditet inte heller ska gå hela vägen. Panik över att behöva gå igenom samma förlust än en gång. Jag försöker njuta. Och för det mesta går det bra. Men stundtals tar oron över och jag undrar hur jag ska stå ut till dagen för VUL. För det är inte förrän då, och där, jag kommer att kunna slappna av. Det är först när vi får se hjärtat slå som jag kommer att kunna tillåta mig själv att njuta fullt ut. Tills dess får jag försöka stå ut när oron kommer och fokusera på det som, förhoppningsvis, komma skall.