Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
måndag 31 januari 2011
Tidigt ultraljud
Imorgon ska vi göra ett tidigt ultraljud och jag börjar bli fruktansvärt nervös. Är livrädd att de ska säga att det inte ser bra ut. Att bebisen inte växer som den ska. Eller att hjärtat slutat slå. För även om jag känner hur bebisen rör på sig ibland så kan jag ju faktiskt ha inbillat mig allt. Det kan ju vara tarmarna som spökar. Eller ren och skär inbillning. Imorgon vid den här tiden vet vi. Och förhoppningsvis är allt som det ska. Förhoppningsvis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kommer gå bra!
Skicka en kommentar