Förlossningen

Natten mot lördagen den 23:e juli vaknade jag av att förvärkarna kändes annorlunda än tidigare. Tänkte dock inte mer på det utan somnade om ganska fort. På lördag morgon när jag gick upp på toaletten hade jag en liten blodblandad flytning, men kände mig precis som vanligt. Dagen ägnade jag åt att slipa väggar tills foglossningarna sa ifrån.

På eftermiddagen, vid 14-tiden började jag känna av lite mensvärksliknande sammandragningar. Och när jag ställde mig i duschen upptäckte jag att slemproppen börjat lossna. Vi åker iväg till några kompisar för att grilla på kvällen och jag har svårt att få i mig maten. Värkarna kommer ganska ofta och en del är mer smärtsamma än andra. Jag tycker dock att jag borde ha ondare om det skulle vara på gång. Vid 21-tiden åker vi hem och jag sätter mig i soffan med värmedynan och försöker klocka värkar. Tycker dock inte att de är speciellt regelbundna och bestämmer mig för att gå och lägga mig. Tar värktabletterna jag fått utskrivna av läkaren på specialist mödravården, så att jag ska få sova ordentligt nätterna innan den planerade igångsättningen, och gör mig sedan redo för sängen. Men när jag går på toaletten upptäcker jag att jag blöder lite. Tänker ändå att jag ska försöka få lite sömn och går och lägger mig. Men jag hinner knappt lägga huvudet på kudden innan jag får en värk som gör så ont att jag måste kräkas. Går upp på toaletten igen och upptäcker att jag nu blöder mer. Nu är klockan runt 23 och jag ringer in till förlossningen som tycker att vi ska komma in.

Vi kommer in till förlossningen strax innan midnatt och vi visas in i undersökningsrummet. De tar mitt blodtryck och kopplar upp mig på ctg. Innan vi går vidare till förlossningsrummet undersöker barnmorskan mig och konstaterar att jag är öppen 6-7cm. På väg till förlossningsrummet ber jag om att få epidural så snart som möjligt och 5 minuter efter att barnmorskan ringt narkosläkaren dyker han upp. Under tiden har jag provat lustgas som jag tycker hjälper en hel del och jag fortsätter använda den under hela förlossningen.

Efter att epiduralen är lagd och läkaren konstaterat att den tagit lämnas vi själva en stund. Men barnmorskan hinner knappt lämna salen innan jag får känslan av att vilja krysta. Vi ringer på klockan och hon kommer tillbaka och undersöker mig. Jag är nu nästan öppen helt, det är bara en liten kant kvar som barnmorskan hjälper till att få bort. Jag har vid det här laget ingen koll på tiden, men vattnet går strax efter kl 01. Och enligt förlossningsjournalen börjar krystvärkarna kl 01:30. En dryg halvtimme senare, efter ca 2 timmar på förlossningen, kl 02:06, får jag upp vår efterlängtade Astrid på bröstet. Vilken lycka!