Tänt vid graven

Idag har vi varit vid vår älskade, och saknade, sons grav och tänt ljus. Vi har blivit vana då vi gjort det varje år i sex års tid nu. Det är en konstig känsla. Att vara van att gå till kyrkogården för att besöka sin son. Det borde inte vara så. Men det är våran verklighet. Och kommer alltid att vara. Hur mycket vi än önskar att verkligheten inte var sann. I alla fall den här delen av verkligheten.