Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
fredag 7 maj 2010
FET +1
Ruvardag ett efter vårat FET. Har knappt sovit någonting i natt. Mest legat och vridit mig i sängen. Slumrat någon timme, men mest varit vaken och funderat. Det är mycket som dyker upp i huvudet under en sådan här behandling. Tankar och känslor. Hopp och oro. För även om jag är smärtsamt medveten om att det inte finns några som helst garantier för att det ska fungera denna gång, så hoppas man. Jag hoppas och längtar. Målar upp bilder i huvudet på det som, förhoppningsvis, komma skall. En underbar graviditet och ett bedårande litet barn. Mitt barn. Vårt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar