Det är vackert på kyrkogården den här helgen. Det är tänt på varenda grav. Ljus som vittnar om att vi tänker på dom som inte finns hos oss längre. På de flesta av årets andra dagar är det mörkt. Det är endast vid några fåtal gravar som det lyser. Sorgligt? Ja kanske det. Men alla orkar inte. För det ÄR jobbigt att gå till kyrkogården. Det är jobbigt att påminnas om, att där nere under jorden, ligger den vi saknar så att hjärtat blöder. På kyrkogården, vid våra älskades gravar kanske det är mörkt, men i våra hjärtan lyser vår kärlek och längtan för evigt. Men det är vackert att vi just denna dag tänker lite extra. Saknar lite mer. Älskar intensivare.
På vår sons grav brinner inatt några extra ljus.
Vi älskar.
Saknar.
Saknar.
Saknar.
Älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar