Min mans huvudsakliga uppgifter under denna IVF-behandling har än så länge varit att ge sitt moraliska stöd. Han har hejjat på mig när jag tagit sprutorna, och han har varje dag sett till att jag tagit folsyratabletten. Han har dock sluppit alla biverkningar, även om delar av dem har gått ut över honom. Han behöver inte lägga sig med benen i vädret hos doktorn, för att med en nål, få sina äggblåsor utsugna från äggstockarna. Han behöver inte genomlida någon som helst fysisk smärta på denna IVF-resa. Allt han behöver göra är att ha utlösning 2-3 dagar innan äggplock. Samt en andra utlösning på dagen för äggplock då det äntligen är dags för honom att lämna sitt bidrag. Två orgasmer är allt som fysiskt krävs av honom.
Den där andra utlösningen, den som ska ske på äggplocksdagen, är nog inte så rolig i och för sig. Att i ett litet rum på ett sjukhus behöva göra det som måste göras är inget jag avundas honom. Tvärtom. Där tycker jag faktiskt synd om honom. Men min man är stark och jag vet att han klarar det. För sedan får han hålla mig i handen under äggplocket, och då ska jag orsaka honom lite fysisk smärta. Jag lovar. Rätt ska vara rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar