Mamma kom förbi med lunch och en bukett med vårblommor. Hon tyckte att jag behövde lite sällskap en stund. Kändes bra. Åt mig mätt och fick tänka på annat en stund. Älskade mamma.
Nu är jag åter ensam.
Mannen kommer hem om dryga tre timmar. Då har jag någon att kura ihop mig hos igen. Min älskade make. Han som alltid står vid min sida. Han som tar hand om mig när jag befinner mig långt under ytan. Min trygghet. Mitt lugn. Mitt allt.
Min älskade man.
2 kommentarer:
Hej igen !
Det är tur att vi har våra mammor och äkta hälf. Har många gånger tänkt, att vad vore man utan dem ?
Ta hand om dig. Kikar in varje dag och tänker på dig.
/Carola med CF från FL
Skönt att inte vara ensam. Tänker på dig.
Skicka en kommentar