onsdag 13 januari 2010

Smärta

Smärtstillande tabletter och tabletter för att sätta igång missfallet. Sedan tog det ca 1½ timme innan jag började blöda. Det gjorde ont i intervaller, men den psykiska smärtan var värre, är värre. Idag blöder jag också, men har ingen fysisk smärta. Psykiskt gör det förbannat ont. Är hemma från jobbet, och är det troligen veckan ut. Sen får vi se om jag orkar. Det är många tankar och känslor som kommer upp. Sorgen efter vår son blir ännu mer påtaglig. Känns som att det just nu är alldeles för mycket att bära. Måste bara få vara med mina tankar och min sorg. När ska vi få vara riktigt lyckliga?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch, det smärtar att höra så om erat lidande. Att ni ska behöva gå igenom detta igen, kan man ju nästan säga. Förstår atts orgen blir mer påtaglig, verkligen.
/Carola

Tea sa...

Jag förstår att du väljer att vara hemma. Det skulle jag också göra.