Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
torsdag 2 september 2010
Ruvardag 3
Än så länge känner jag inget speciellt. Mår som vanligt och har således inga tecken att tolka. Men det är många långa dagar kvar till testdagen vilket kommer att betyda en hel del hopp och förtvivlan. Just nu lever jag med tron om att detta har lyckats. Att vi kommer att få ett levande litet barn i maj. Jag vet att känslan inte kommer att hålla i sig så jag försöker njuta. Av varje minut. Och det är fantastikst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
NÄ, usch vad jobbigt för er! Att mist er son på detta vis! Jag håller tummar och tår att ruvningen går perfekt så er son i himlen får ett litet syskon att vaka över.
Kram Lila
Skicka en kommentar