tisdag 7 september 2010
Ruvardag 8
Att ruva är en psykisk plåga. Varje dag pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Att ena stunden känna att detta har lyckats, till att i nästa, vara helt säker på att det inte lyckats är fruktansvärt jobbigt. Att planera för en graviditet och ett kommande barn, samtidigt som jag funderar på när vi kan starta nästa IVF-försök, är helt surrealistiskt. Det finns inga garantier. Bara hopp. Och längtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hittade din blogg idag. Blir alldeles förstörd när jag läser om ert öde. Jag kan inte ens föreställa mig hur det ska vara. Ett missfall har vi också haft, så just där kan jag möjligen känna igen mig.
Så stark du verkar vara! Men det är väl kanske som en vän till mig som haft två missfall sa "vad ska man göra då, man är ju tvungen att fortsätta, man har ju liksom inget val".
Jag håller alla tummar för ert guldägg!
Skicka en kommentar