Det värker fruktansvärt i mitt hjärta. Smärtan är obeskrivlig. Det känns som om någon försöker slita mitt hjärta mitt itu. Med sylvassa naglar som borrar sig djupt in. Det gör ont och jag vet att det kommer att bli djupa ärr. Smärtan är outhärdlig. Samtidigt börjar min kropp att skaka. Smärtan tränger ut i varje cell av min kropp.Jag kryper ihop i fosterställning i ett desperat försök att lindra smärtan. Men det är omöjligt. Det bränner under ögonlocken. Och tillslut brister fördämningarna. Som en flodvåg forsar det ner för mina kinder samtidigt som jag skriker ut min smärta.
Så ligger jag där hopkrupen på golvet och skakar. Gråter hejdlöst. Och jag kan inte sluta. Det gör så fruktansvärt ont. Det är sorgen och saknade som gör mig så ont. Sorgen och saknaden efter min son. Min son som inte längre finns. Min älskade saknade son.
3 kommentarer:
Åh gumman jag är så ledsen för eran skull. Vet inte vad jag ska skriva, mer än många styrkekramar till dig.
Finns inga ord som kan trösta. Tänker på dig. kram
Låt det komma ut bara, det måste det få göra. Du har all rätt att sörja och vara förbannad. Tänker på dig varje dag.
Hälsningar Carola (Tomcar1 på FL)
Skicka en kommentar