I natt vaknade jag återigen av en mensvärksliknande värk. Oron och ångesten slog genast sina klor i tryggheten. Nu är hoppet släckt. Ångesten har tagit över och jag kan inte längre tänka klart. Det har molat lite till och från även nu på morgonen. Och även om jag vet att det lika gärna kan vara positivt så kan inte jag vara positiv. För det finns inga garantier. Bara drömmar och hopp.
2 kommentarer:
Ruvningen är verkligen en prövotid. Jag håller mina tummar för allt vad det går och hoppas så för eran skull. När jag har plussat så har det precis känts som att mensen ska komma. Det har molat som bara den så jag hoppas att det är så för dig också.
Jag håller tummarna för att din molvärk är något positivt!
Kramar
Skicka en kommentar