Jag drömmer om blod. Inga mängder. Men det är blod. Mens. Och jag vaknar med panik. Rusar upp på toaletten. Och upptäcker ingenting. En suck av lättnad, men molvärken ligger och gnager tyst. Faran är inte över än. Jag somnar om och sover en drömlös sömn resten av natten.
På morgonen ligger jag kvar i sängen. Vågar inte stiga upp. Molvärken har fortfarande inte släppt. Den verkar ha blivit varaktig. Den kommer och går. Och jag inser samtidigt att mina ömma bröst inte ömmar lika mycket längre. Och jag börjar gripa efter halmstrån. Söker desperat efter symtom på internet. Symtom på graviditet. Symtom som andra ruvare haft. Och jag blir inte ett dugg lugnare.
Dricker mitt morgonkaffe. Inbillar mig att det smakar konstigt. Dricker lite till. Kanske har jag bara misslyckats med kaffekokningen idag. En klunk till. Nej men visst smakar det lite märkligt. Bestämmer mig för det. Och känner genast hur illamåendet ligger och trycker i bröstet på mig. Inbillar mig att jag inbillar mig mitt illamående. Inbillar mig att jag inbillar mig smaken på kaffet. Och så börjar jag om med att söka förklaringar på internet.
5 kommentarer:
Jag förstår din smärta! Jag försöker också bli med barn och googlar jämt för att få så mkt information om IVF som möjligt.
Jag är väl inne på "ruvardag" 3 eller 4. Räknar man från dagen man satte in embryonet eller dagen efter??
Jag är patient på C v Linnékliniken i Uppsala. Läkarna är slarviga och bara ute efter att tjäna snabba pengar. De blir otåliga så fort man ställer frågor om behandlingen. Får därför förtvivlat söka svar om äggdelning, embryon, äggklasser olika hormonbehandlingar osv på egen hand på nätet... suck...
Anonym: Tråkigt att du inte känner dig väl bemött, det är så viktigt när man befinner sig i en så utsatt situation som detta med IVF är.
Jag har fått lära mig att man räknar ruvardag 1 som dagen efter ET. Lycka till!
Håller mina tummar att allt ska gå bra. Vi behöver lite positiva resultat bland oss IVF-are nu.
Kram!
Jag förstår verkligen din oro och ångest. Ruvtiden är gruvligt jobbig!! Men håll ut och försök ta det lugnt och tänk bra tankar. Hoppas att det blir ett plus snart för dig!
Jag sover också sämre om nätterna nu under ruvtiden, men jag tror det blir bättre snart! =)
Kram kram
Som tröst kan jag säga att när jag väntade Isak hade jag NOLL symtom och mensvärk. Tyckte det kändes precis som mensen var på gång rd 7-8 så jag bröt ihop och grät och tog ett test på morgonen efter med ett svagt, svagt plus! Så inga symtom och mensvärk kan vara positivt. Håller tummarna stenhårt att det går vägen!
Skicka en kommentar