Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
lördag 20 november 2010
Ruvardag 5 och en känsla av hopp
Ruvardag 5 och fortfarande lugnt. En känsla av hopp har infunnit sig. En trygghet i det som är. I det som ska bli. Och tron på ett lyckligt slut har bäddat sig in i min själ. Men samtidigt är jag realistisk. För jag vet hur det faktiskt är. Hur skört allting är. Hur osäker tron på det lyckliga slutet egentligen är. Hur fort hoppet kan bytas mot förtvivlan. Hur allting plötsligt kan ändra färg. Men så länge hoppet finns i mitt hjärta är jag trygg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar