Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
tisdag 8 december 2009
Idag känns det kört
Efter lunch fick jag ruskig mensvärk. Den var inte outhärdlig, men smärtsam. Detta höll i sig i ungefär 20 minuter innan det släppte. Jag kände, i samband med detta, ångesten växa inom mig. Nu är det kört. Nu kommer mensen. Men när det släppte återfick jag hoppet. Men det försvann ganska snart igen. När jag var på väg hem kom smärtan tillbaka. Och nu sitter jag här och är utom om mig av oro. Det gör inte lika ont nu, det är mer en svidande smärta på högra sidan. Men jag känner igen smärtan alltför väl för att hoppas. Det känns som att det är kört. Och det finns inget jag kan göra åt det. Jag vet att jag egentligen inte ska kasta in handduken förrän motsatsen är bevisad, men jag kan inte hoppas längre. Inte just nu. Nu mår jag fruktansvärt. Känner mig förtvivlad. Jag orkar inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar