Upp och ner

Just nu mår jag illa. Och det tolkar jag som ett bra tecken. I alla fall just nu. Om ett tag kan jag tolka det helt annorlunda. För så är det just nu. Fram och tillbaka. Hela tiden. Vissa stunder, ibland under flera minuter kan jag känna att detta nog kommer att lyckas. Det lilla embryot som jag fick tillbaka har nog bestämt sig för att stanna. Dessa minuter är underbara. Den resterande tiden är inte lika underbar. Den är fylld av en hel del oro. Under den tiden mår jag inte alls bra. Jag gråter. Tolkar allt i kroppen som ett misslyckande. Gråter ännu mer. Det är jobbigt. Det är fruktansvärt jobbigt. Och det är 12 dagar kvar till testdag. Om jag orkar vänta så länge.