Om min älskade son som inte längre finns, och längtan efter ett syskon... Som tillslut kom
torsdag 4 februari 2010
Utmattad
Jag har haft några jobbiga dagar på slutet. Psykiskt. Tårarna har varit mer än nära flera gånger. Jag antar att det beror på att det har varit mycket ett tag nu. Jag har inte riktigt haft tid att känna efter hur jag mår. Och därför känner jag mig nu totalt psykiskt utmattad. Som en urvriden skurtrasa. Men snart helg och tid för eftertanke. Återhämtning och energipåfyllning med hjälp av nära och kära. Har tjuvstartat redan idag. Eller redan och redan. Skulle egentligen ha börjat innan det blev jobbigt, men det är lätt att vara efterklok. Och bättre sent än aldrig. Bättre mående är målet. Och det ska jag nå. Målet alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tänker på dig.
Många kramar
Jo det är riktigt mysigt, håller på att sticka en snuttefilt till en kompis som har fått barn och en mössa till min svägerska.
Hej !
Inte så konstigt, med tanke på det runt omkring också. Tänker på dig faktsikt varje dag och önskar att det går vägen snart, kanske för att syrran är i samma situation och vill ha ett syskon till deras pojk. De ska få hjälp via IVF, men samtidigt har hon blivit sämre i sin cf : (
/Carola (tomcar1)
Det är ok att vara ledsen! Tänker på dig.
Beklagar verkligen att pyret inte kunde stanna i magen längre än vad h*n gjorde :( Vet hur det känns!
Har ni en son i himlen också?
Kram! ♥
Det är verkligen inte rättvist! Bara 1 ½ år gammal, lillpojken :(
Det är sådant man inte ska behöva gå igenom, att begrava sitt eget barn.
Får man fråga vad som hände?
Tack så mycket, vi är så innerligt tacksamma för lilla Maja så det finns inte ord att beskriva det med!
Hon är en liten kämpe, ett litet mirakel!
Kram! ♥
Skicka en kommentar