Vecka 10 och rädsla för missfall

Rädslan kommer på nätterna när jag inte kan sova. Det är där i mörkret som tankarna kommer. Rädslan för missfall. Rädslan för att drömmen än en gång ska ta slut alldeles för tidigt. Och ångesten kryper in under skinnet på mig. Men så kommer morgonen. Och med den illamåendet. Och rädslan byts ut mot lycka. Lycka över det liv som växer inom mig.

Berättat

Idag har jag berättat för min bästa vän om graviditeten. Hon blev väldigt glad för våran skull. Kändes extra roligt att berätta för henne då hon också är gravid. Så i höst blir det till att vara mammalediga tillsammans. Mysigt.

"Sleeping beauties"

I en av lokaltidningarna kan man idag läsa om professor Kui Liu, och om hur han lyckats väcka sovande äggceller. Läs gärna artikeln här.

Julafton

Vill önska er alla en riktigt
God Jul

Vecka 9 och ett lyckat VUL

Jag var nervös. Fruktansvärt nervös. Hjärtat slog i dubbel hastighet när vi satt i väntrummet på kliniken och väntade på Dr S. Och när vi äntligen fick komma in slog hjärtat, om möjligt, ännu fortare. Satt ner och pratade en stund och sen var det dags för undersökningen. Jag, mannen och till och med Dr S höll andan. Och där.En liten "böna" med ett litet litet hjärta som slog i takt med mitt. Lycka!

Nervös inför morgondagen

Är fruktansvärt nervös inför morgondagens VUL. Är livrädd att vi ska få samma besked som förra gången. Att graviditeten avstannat ett par veckor tidigare. Att hoppet är ute. Att lyckan blir till sorg. Imorgon förmiddag vet vi om vi får fortsätta vara lyckliga, eller om lyckan förvandlas till förtvivlan. Imorgon.

Illamående

Jag mår fruktansvärt illa på kvällarna. På morgonen och under dagen mår jag för det mesta bra. Illamåendet kan komma och gå lite för att sedan vara väldigt jobbigt på kvällen. Och ikväll var första gången mitt maginnehåll lämnade magen den orala vägen. Usch.

Vecka 8

Vecka 8 idag och en vecka kvar till VUL. Om en vecka vet vi om det lilla miraklets hjärta slår. Många långa nervösa dagar kvar.

Oro

Ibland kommer paniken och oron. Oron över att denna graviditet inte heller ska gå hela vägen. Panik över att behöva gå igenom samma förlust än en gång. Jag försöker njuta. Och för det mesta går det bra. Men stundtals tar oron över och jag undrar hur jag ska stå ut till dagen för VUL. För det är inte förrän då, och där, jag kommer att kunna slappna av. Det är först när vi får se hjärtat slå som jag kommer att kunna tillåta mig själv att njuta fullt ut. Tills dess får jag försöka stå ut när oron kommer och fokusera på det som, förhoppningsvis, komma skall.

Ont om ork

Just nu orkar jag inte mycket annat än att jobba. Jag sover dåligt på nätterna vilket resulterar i trötta dagar. Och ingen ork till så mycket annat än att ta mig igenom dagarna. Därav min frånvaro här på bloggen. Jag hoppas på mer ork snart. Ork till annat än jobb. Ork till bloggande.

Fått en tid för vul

Har äntligen fått en tid för VUL för att titta på det lilla miraklet som växer i min livmoder. Det är många långa dagar dit. 16 dagar närmare bestämt. Den 22 december är det dags. Vilken härlig julklapp!

Foglossning

Jag är en av de olyckligt lottade som drabbats av foglossing. När jag var gravid med sonen hade jag det fruktansvärt jobbigt och jag har aldrig riktigt blivit av med smärtorna. Nu har jag redan börjat känna av fogarna mer. Värst är det än så länge på natten. Och när jag har gått för länge. Jag hoppas innerligt att det inte blir lika jobbigt den här graviditeten. För jag vill kunna njuta. Av varje sekund.

Den officiella testdagen

Graviditetstestet visade ett ännu starkare plus idag. Jag är utan tvekan gravid.

Officiella testdagen -1

Imorgon går vi in i vecka 6 och det är den officiella testdagen. Imorgon ska jag ta ett till test och meddela det positiva resultatet till kliniken. Imorgon får jag förhoppningsvis en tid för VUL. Spännande.

Tack!

Tack för alla gratulationer! Nu ser vi med skräckblandad förtjusning fram emot det vaginala ultraljudet. Förhoppningsvis hinner vi innan jul. Och förhoppningsvis får vi se ett litet hjärta slå.

Ruvardag 13 och tjuvtestat

Vi kunde inte vänta till testdagen...



LYCKA!

Ruvardag 12 och mensvärk

Idag har illamåendet och mensvärken avlöst varandra. Har stundtals känt mig besegrad, samtidigt som jag försökt tänka positivt. Oro och hopp hand i hand. Mardröm och dröm sida vid sida. Snälla låt detta sluta positivt!

Ruvardag 11 och ömma bröst

Ömheten i brösten har kommit tillbaka. Jag har inte känt av dem på några dagar så just nu tolkar jag det som positivt. Illamåendet håller i sig. Och det sticker och drar en del kring livmodern. Förhoppningsvis positiva symtom. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Det gör ont att falla hårt. Men just nu positivitet med en gnutta realism.

Ruvardag 10 och konsten att analysera toalettpapper

Nu har det börjat. Det maniska analyserandet av toalettpapperet. Efter varje toalettbesök måste papperet analyseras mycket noggrant. Jag stirrar så hårt på papperet att det tillslut börjar dansa rosa strimmor framför mina ögon. Paniken växer och jag måste torka lite till. Analyserar. Och kommer fram till att faran är över. För nu. För nästa toalettbesök är det samma sak. Och att behöva gå är lika ångestfullt varje gång. Och uppsöker toaletten är något jag gör väldigt många gånger under ett dygn.

Ruvardag 9 och fortsatt illamående

Illamåendet fortsätter. I morse var det riktigt jobbigt, men det värsta gick över efter ett tag. Sedan dess har det kommit och gått under dagen. Värst är det efter att jag har ätit. Men förhoppningsvis betyder illamåendet gravid. Och inte inbillning.

Ruvardag 8 och lite illamående

Molvärken avtog någon gång mitt på dagen igår. På kvällen hade jag lite stick och hugg kring äggstockarna. Och illamående. Illamåendet har även varit på besök idag. Och jag hoppas. Hoppas. Att det är ett bra tecken.

Ruvardag 7 och mardrömmar

Jag drömmer om blod. Inga mängder. Men det är blod. Mens. Och jag vaknar med panik. Rusar upp på toaletten. Och upptäcker ingenting. En suck av lättnad, men molvärken ligger och gnager tyst. Faran är inte över än. Jag somnar om och sover en drömlös sömn resten av natten.

På morgonen ligger jag kvar i sängen. Vågar inte stiga upp. Molvärken har fortfarande inte släppt. Den verkar ha blivit varaktig. Den kommer och går. Och jag inser samtidigt att mina ömma bröst inte ömmar lika mycket längre. Och jag börjar gripa efter halmstrån. Söker desperat efter symtom på internet. Symtom på graviditet. Symtom som andra ruvare haft. Och jag blir inte ett dugg lugnare.

Dricker mitt morgonkaffe. Inbillar mig att det smakar konstigt. Dricker lite till. Kanske har jag bara misslyckats med kaffekokningen idag. En klunk till. Nej men visst smakar det lite märkligt. Bestämmer mig för det. Och känner genast hur illamåendet ligger och trycker i bröstet på mig. Inbillar mig att jag inbillar mig mitt illamående. Inbillar mig att jag inbillar mig smaken på kaffet. Och så börjar jag om med att söka förklaringar på internet.

Ruvardag 6 och molvärk

I natt vaknade jag återigen av en mensvärksliknande värk. Oron och ångesten slog genast sina klor i tryggheten. Nu är hoppet släckt. Ångesten har tagit över och jag kan inte längre tänka klart. Det har molat lite till och från även nu på morgonen. Och även om jag vet att det lika gärna kan vara positivt så kan inte jag vara positiv. För det finns inga garantier. Bara drömmar och hopp.

Ruvardag 5 och en känsla av hopp

Ruvardag 5 och fortfarande lugnt. En känsla av hopp har infunnit sig. En trygghet i det som är. I det som ska bli. Och tron på ett lyckligt slut har bäddat sig in i min själ. Men samtidigt är jag realistisk. För jag vet hur det faktiskt är. Hur skört allting är. Hur osäker tron på det lyckliga slutet egentligen är. Hur fort hoppet kan bytas mot förtvivlan. Hur allting plötsligt kan ändra färg. Men så länge hoppet finns i mitt hjärta är jag trygg.

Ruvardag 4 och allt lugnt

Ruvardag 4 och jag känner ingenting. Förutom att brösten blivit ömma och större. Men det har jag fått varje gång pga Progesteronet. Men annars inget. Mensvärken som gav mig ångest natten mot igår är borta. Så just nu njuter jag av att ruva. Och av att det är fredag.

Ruvardag 3 och oron kommer krypande

Vaknade med mensvärk inatt. Oron stod genast på tröskeln och jag hade svårt att somna om. Mitt förstånd vet mycket väl att jag inte kan dra några slutsatser av värken, men mitt förstånd är inte förståndigt. Och resten av natten snurrade jag mest runt i sängen. När det var dags att stiga upp var värken som bortblåst och jag har bara haft aningar av den under dagen. Och nu hoppas jag att den håller sig borta.

Ruvaradag 1 och att njuta

Ruvardag ett. Dagen efter återförandet. Och jag känner ingenting. Förutom lycka. Jag vet att det kommer ta några dagar innan oron kommer. Och tills dess tänker jag njuta. För när oron slår sina klor i mig blir tankarna oresonliga och vardagen outhärdlig.Men än så länge är mitt förstånd förståndigt. Så jag laddar med positiv energi. Positiva tankar. Och njuter.

Återförande avklarat

Med hjälp av ultraljud placerade Dr T det vackraste embryot av dem alla i min livmoder. Jag ruvar nu på en blastocyst med stora fina celler. Och det tänker jag göra länge. Länge.

Alla embryon såg fortfarande väldigt fina ut. Fem hade kliniken fryst ner idag. Fyra skulle de fortsätta odla till imorgon för eventuell nedfrysning. Och ett embryo ligger som sagt var i min livmoder.

I morgon

I morgon kl 13 är det dags för vårt finfina embryo att sätta bo i min livmoder. Liv. Moder. Vackert.

Tid för återförande

Dr T ringde för en stund sedan och meddelade att 11 av äggen hade befruktats normalt. Av dessa 11 var det 10 som hade delat sig normalt. Så 10 ägg och 16. Ett strålande resultat. Återförande blir på måndag. Allt enligt planerna.

Dagen efter äggplock

Är öm i magen efter gårdagen. Mår dock betydligt bättre än igår. Bortsett från tröttheten. Är fruktansvärt trött idag. Har sovit väldigt dåligt då jag, på grund av smärtan i magen, har vaknat varje gång jag vänt på mig. Känner mig nöjd med valet att vara hemma från jobbet idag så att jag kan vila upp mig ordentligt. För tröttheten lär inte bli bättre då jag idag har börjat med Progesteronet. De har tidigare behandlingar gjort mig extremt trött och jag förväntar mig inget undantag den här gången.

Äggplock avklarat

Nyss hemkommen från ett lyckat äggplock. Det gjorde ont även den här gången. Och när jag låg där i stolen undrade jag tyst för mig själv varför jag frivilligt utsätter mig för detta återigen. Men det hela gick bra. Smärtan var inte i närheten av den jag upplevt de tidigare gångerna. Och 16 ägg plockades ut. Ett resultat vi är nöjda med. Dr T tyckte att vi skulle satsa på långtidsodling den här gången och så blir det. Om allt går enligt planerna blir det återföring på måndag. Om det inte går enligt planerna blir det istället återföring på fredag. Men måndag är den dag vi satsar på som sagt. Nu. Soffläge.

Dagen före äggplock

Imorgon är det dags för äggplock. Är nervös. Mycket nervösare än jag varit de andra gångerna. Orolig för smärtan. Resultatet. Fortsättningen. Imorgon är det över. Tills dess en nervös och lång natt.

Grattis

Ett stort GRATTIS till Sara som ikväll har fött en liten flicka.

Slutsprayat

Nu har jag tagit sista "puffen" av nässprayen. Slutsprayat med andra ord. Slut på förberedelserna. Nu börjar resten av resan mot drömmen.

Dags för sista dosen

Snart dags för sista dosen med Gonal-f. Ett sista stick. Eller det blir ju ett stick imorgon också. Med ägglossningssprutan. Men sista sticket med sprutan som gjort att mina äggstockar har producerat massvis med äggblåsor. Ikväll alltså.

Ca 14 st äggblåsor

Ca 14st äggblåsor hittade Dr T. De största på ca 14mm. De får alla växa på sig några dagar till. Till på onsdag närmare bestämt, då det är dags för äggplock. Äntligen.

Konstiga tankar om äggblåsor

Förra gången med långa metoden hade jag ca 15st äggblåsor några dagar innan äggplock. På själva äggplocksdagen plockade läkaren ut 19 st ägg. Varje blåsa var då drygt 20mm, eller 2cm, stor. 15 äggblåsor gånger 20mm är 30 cm äggblåsor. Hur tusan för det plats? Även om blåsorna är jämnt fördelade mellan höger och vänster, innebär det ändå ca 15 cm äggblåsor på vardera sida. Så att det molar och drar kring äggstockarna är kanske inte så konstigt ändå. Märkliga tankar. Jag vet.

Sprutdag 6 och höjd dos

Verkar vara lite svårstimulerad den här gången. De ringde nyss från kliniken och meddelade att jag ska höja dosen på Gonal-f sprutan. Inte mycket, men dock höja. Och sen får vi hoppas att jag har många finfina äggblåsor på fredag då det är dags för det vaginala ultraljudet.

Om att följa hjärtat

Ofrivilligt barnlös. Det gör ont. Själen gråter och hjärtat saknar. Rädslan att återigen misslyckas är stor. Men. Längtan efter målet är så oändligt mycket större. Rädslan har för länge sedan sagt stopp. Nu räcker det. Men hjärtat. Hjärtat styrs av min enorma längtan. Och kärlek. Min kärlek till det barn som ännu inte finns. Och hjärtat får mig att fortsätta kämpa.

Sprutdag 3

Känns skönt att vara igång med sprutorna. Nu närmar sig målet snabbt. Jag kan se slutet på behandlingen framför mig. Ett slut som, förhoppningsvis, kommer att övergå i en graviditet. Och än så länge känner jag mig oerhört positiv. En positivitet som skrämmer mig. För tänk om drömmen återigen tar slut istället för att börja. Men just nu är drömmen stor. Och oerhört vacker. Och det ska den vara länge. Länge.

Nedreglerad

Äntligen nedreglerad vilket innebär sprutstart imorgon. Och förhoppningsvis äggplock den 8:e. Ett steg närmare målet.

Spraydag 22 och att kravla sig upp igen

Det går långsamt. Men det går. Sakta tar jag mig upp ur det mörka hålet. Sakta. Jag börjar återigen hoppas. Och tro. Jag måste. Och innerst inne vet jag att vi en dag kommer att hålla lyckan i våra famnar. Problemet är bara att jag vill nu. Helst igår. Inte sen. Nu. Och tiden som går får mig att tvivla.

På onsdag är det nytt blodprov. Förhoppningsvis är jag nu nedreglerad. Vill börja spruta. Ta ett steg framåt. Komma närmare hoppet. Hoppet om ett liv inom mig.

Psykisk utmattning

Jag gråter. Jag gråter för att jag är fruktansvärt trött. För stressen inom mig. Oron i själen och saknaden efter min son. Min kropp är slut. Min själ är utmattad. Och jag kämpar för att ta mig igenom dagarna. Var ska jag finna mod när ångesten slår sina klor i mig? Var ska jag finna styrka att klänga mig fast? Kravla mig uppåt? När ska allt det svåra och tunga förvandlas till glädje och tro?

Ej nedreglerad

Som jag misstänkte var jag inte ordentligt nedreglerad. Så jag ska fortsätta spraya som innan. Och så blir det nytt prov om en vecka.

Spraydag 17 och blödning

Och där kom sprayblödningen. På spraydag 17.

E2-prov

Har varit och tagit nedregleringsprovet nu på morgonen. Nu är det bara att vänta tills det blir eftermiddag och på att kliniken hör av sig. Håll en tumme eller två att jag är nedreglerad och får börja spruta snart.

Spraydag 16 och graviditetstest

Kliniken ville att jag skulle ta ett graviditetstest eftersom att jag fortfarande inte har fått någon sprayblödning. Så det har jag gjort. Och testet var, som väntat, negativt. Har meddelat resultatet till kliniken så nu är det bara att vänta och se vad de säger. Ska ju lämna nedregleringsprov imorgon och jag hoppas att jag är nedreglerad trots den uteblivna blödningen. Imorgon eftermiddag vet vi.

Spraydag 14 och fortfarande ingen blödning

Spraydag 14 idag och någon sprayblödning har ännu inte kommit. Förra gången kom den på dag 12. Hoppas att jag är nedreglerad ändå. Tänkte ringa till kliniken imorgon och meddela hur det ligger till. Sedan blir det nedregleringsprov på onsdag. Tills dess fortsätter jag att spraya som vanligt. Och hoppas på det bästa.

Blommor

Igår kom mannen hem med rosor och ett gott rött vin. Det var fredagsmys det.

Spraydag 11 och hemsk klåda

Ytterligare en biverkning av sprayen. Klåda. Stundtals kliar det så mycket att jag är rädd att jag ska bli sinnessjuk. Och trots att jag smörjer mig med fet salva så har jag kliat mig sårig på vissa delar av kroppen. Och jag kan inte sluta klia heller.

Huvudvärk

Gick och la mig igår kväll med en fruktansvärd huvudvärk. När jag vaknade i morse var den fortfarande kvar. Och är det än. Om det beror på sprayen, min stela nacke eller den sista tidens sömnbrist vet jag inte. Troligtvis är de alla bidragande orsaker.

Spraydag 8

Spraydag 8 och den förlamade tröttheten har slagit till. Det känns som om jag skulle kunna sova dygnet runt just nu. Inga andra biverkningar än så länge, tack och lov. Det räcker gott med att gå runt och vara ständigt trött.

Svamp

Idag har vi varit ute i skogen och plockat trattkantareller.

Fredag

Äntligen fredag och därmed helg. I kväll blir det en lugn kväll med god mat och dryck. Härligt.

Spraydag 4

Spraydag 4 och än så länge märker jag inte av några biverkningar. Peppar, peppar... Förra gången kände jag av flera biverkningar vid den här tiden så jag är glad så länge de håller sig undan. För det var inga roliga biverkningar.

Spraydag 3

Ibland när jag tar nässprayen Suprecur känns det som att allt rinner ut ur näsan på en gång. Ibland känns det som att det inte kommer något ur flaskan. Och givetvis får det mig att bli orolig. Helt i onödan. För jag vet att jag får i mig det jag behöver. Jag kände precis likadant förra gången och då fungerade det alldeles utmärkt. Så då fungerar det säkert den här gången också.

Nobelpriset i medicin

Årets Nobelpris i medicin går till provrörsbefruktningens fader, Robert Edwards.

Spraydag 1

I morse klockan 6 var det dags för de första puffarna av nässprayen Suprecur. Och nu är vi äntligen på gång igen.

Rädd

Även om jag försöker tänka positivt och se framför mig hur vi kommer att lyckas med nästa försök blir jag ibland fruktansvärt rädd. Jag blir rädd att vi aldrig kommer bli gravida igen. Att vi ska gå igenom behandling efter behandling utan resultat. Att vi kommer att stå där, ett par hundra tusen kronor fattigare, och utan ett levande barn i våra armar. Hur tar man sig vidare då?

Checklista

Idag kom checklistan inför behandlingsstarten. På måndag drar vi igång igen. Och nu ska vi lyckas.

Behandlig planerad

Har nu planerat in nästa behandling. Det blir den långa metoden den här gången. Känns lite tungt då den tar så lång tid och jag inte mår toppen av sprayen. Men kliniken resonerade som så, att jag blivit gravid med den långa metoden och inte med den korta, de vill därför köra på ett vinnande koncept. Jag får lita på att de vet vad de gör. Så på måndag kör vi igång. Med spray tre gånger per dag.

Beautiful blogger

Jag har fått en award av Sara. Tack så mycket! Med awarden följer vissa åtaganden.

Regler:
Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
När man får den så ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv.
Ge awarden till 7 andra bloggare. Skriv till dem att de fått award...



Sju "intressanta" saker om mig:

1. Jag har en tendens att göra mig illa lite för ofta.
2. Älskar småkakor.
3. Har alldeles för många handväskor om du frågar min man. Enligt mig kan man aldrig ha för många.
4. Har fruktansvärd ormfobi.
5. Blir lätt rastlös.
6. Kom trea i skol-DM i pingis när jag gick i mellanstadiet.
7. Jag lider av beslutsångest.

Nu ska jag egentligen ge denna award vidare till 7 bloggare. Men då jag, som skrivet ovan, lider av beslutsångest kan jag inte bestämma mig för vilka jag ska välja. Därför väljer jag att inte skicka den vidare.

Två embryon

Jag har funderat på detta med att få tillbaka två embryon. När har ni fått tillbaka två? Och vad har argumenten för detta varit? Har det varit efter viss antal misslyckade försök? Dålig kvalité på embryona? Eller av någon annan anledning? Då vi snart kommer att dra igång med vårt tredje färskförsök vill jag se till att maximera våra chanser. Så om ni har några bra tips på vad jag kan ta upp med Dr G på måndag tar jag tacksamt emot dem. För den här gången ska vi lyckas.

Ny dokumäntarserie

Tv3 söker par och ensamstående till en ny dokumentäserier om ofrivillig barnlöshet. Om du är intresserad av att medverka i dokumentären fyller du i ansökningsformuläret här.

Telefontid inbokad

De ringde från kliniken idag. Vi bokade in en telefontid med Dr G på måndag. Och då ska det planeras inför nästa försök. Känns skönt att vara på gång igen.

Embryo glue

Embryo glue är en näringslösning som ska hjälpa embryot att fästa i livmodern. Låter helt klart intressant och som något jag ska ta upp med kliniken inför nästa försök. Här kan du läsa mer. Eller så googlar du på embryo glue.

Graviditetstest

Igår var det den officiella testdagen. Och som väntat visade testet ett minus. Inga nyheter, men kliniken vill att man gör ett graviditetstest även om man fått en blödning. Så nu är det gjort. Bara att höra av sig till kliniken nu för att meddela resultatet, samt informera om att vi vill starta med nästa försök så snart som möjligt. Förhoppningsvis blir det redan i nästa cykel.

Trött

Har sovit dåligt i natt. Hade svårt att somna och när jag väl gjorde det, somnade alltså, sov jag väldigt oroligt. Vår sons födelsedag och det misslyckade IVF-försöket har nog slitit mer på mig än jag trodde. Psykiskt alltså. Ska bli skönt att vara ledig och samla energi i helgen. För det behövs verkligen.

Nedstämd

Känner mig lite mer nedstämd idag. Att återigen börja spruta in hormoner i kroppen känns jobbigt. Hela behandlingen är oerhört psykiskt påfrestande, och nu ska vi gå igenom det ytterligare än gång. Men vi måste. För vi ska lyckas. Vi ska ha ett levande barn i våra armar. Så är det bara.

Ingen majbebis

Det blir ingen bebis i maj. Mensen kom igång ordentligt i morse. Med mensvärk och allt vad det innebär. Känner mig faktiskt inte speciellt förvånad. Eller ledsen heller för den delen. Har nog haft det på känn hela tiden, även om jag har försökt att tänka positivt. Så nu blir det till att vänta igen. Och förhoppningsvis kan vi köra igång i nästa cykel. Då ska vi lyckas.

Ruvardag 14

Ingen bra känsla idag. Mensvärk och en oro i kroppen. Tog precis två Alvedon och hoppas på att det snart går över. Igår fick jag återigen bruna flytningar. Och den här gången behövde jag inte anstränga mig för att se dem. De var kvar i morse, men efter det inget. Antar att det är mensen som är på gång. Tyvärr. Känns ganska hopplöst nu.

7år

Igår skulle du ha fyllt 7år. Stora lilla pojken. Vi skulle ha firat dig med tårta, paket och "Ja må han leva". Istället gick vi till graven och tände ljus i mörkret. Precis som vi gjort varje födelsedag i 6år. En födelsedag med tårta och paket. Sex födelsedagar vid graven. Och en saknad som värker i mitt hjärta.

Halsbränna

Har hemsk halsbränna idag. Halsbränna som ger sura uppstötningar. Som i sin tur ger illamående. Inte trevligt. Kanske har jag bara ätit något olämpligt. Förhoppningsvis är det ett graviditetssymtom. För jag brukar inte ha halsbränna.

Ruvardag 12

Fortsatt bra känsla om än lite mera oro idag. Känner mig inte helt säker. Men jag försöker vara positiv. En evighet till testdag, eller 6 dagar för att vara mer exakt. Tills dess. Positiva tankar.

Ruvardag 11

Just nu illamående och halsbränna. Förhoppningsvis bra tecken. Och idag känner jag mig faktiskt positiv. En känsla som jag tänker behålla. För den är helt underbar.

Bättre känsla idag

Bättre känsla idag. Ingen oroande mensvärk utan mer ett svagt molande. På ett bra sätt. Det oroande på toalettpapperet tror jag har att göra med irriterade slemhinnor. Orsakade av Progesteronet. Det är lätt att stressa upp sig när man ruvar. Men bra känsla idag alltså. Och det hoppas jag fortsätter. Länge.

Menskänsla

Idag har det hela dagen känts som att mensen varit på väg, men än så länge inget. Ytterst lite bruna prickar på papperet en gång i morse samt en i eftermiddag.Har även kunnat ana en rosa skiftning på papperet vid ett toalettbesök. Som ni förstår har jag besökt toaletten alldeles för många gånger idag. Blä för att ruva och den psykiska påfrestning det innebär. Hoppas på bättre känsla imorgon.

Ruvardag 9

Idag är jag helt säker på att vi inte lyckats den här gången. Och det känns fruktansvärt jobbigt. Men det hör till att tvivla. Och jag hoppas att det bara är tvivel. Men just nu känns det hopplöst.

Det kom ett brev

Idag kom det ett brev. Från IVF-kliniken. Av våra 5st embryon som de fortsatte att odla klarade sig 3st. De är nu sk blastocyster, ett embryo med fler än hundra celler, och ligger i frysen. Och där får de stanna tills vi behöver dem.

Ruvardag 8

Att ruva är en psykisk plåga. Varje dag pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Att ena stunden känna att detta har lyckats, till att i nästa, vara helt säker på att det inte lyckats är fruktansvärt jobbigt. Att planera för en graviditet och ett kommande barn, samtidigt som jag funderar på när vi kan starta nästa IVF-försök, är helt surrealistiskt. Det finns inga garantier. Bara hopp. Och längtan.

Humörsvängningar

Idag har mitt humör åkt upp och ner. Har varit lättirriterad och på dåligt humör. Har fått bita mig i tungan några gånger för att inte säga något dumt. Skönt när en dag som denna är över.

Ruvardag 6

Ruvardag 6 idag. Känner fortfarande inte speciellt mycket. Svag mensvärk till och från som får mig att tvivla på att vi lyckats den här gången. Samtidigt är jag fullt medveten om att jag kände såhär förra gången, då när vi fick ett plus, men det gör mig inte lugnare. Tyvärr. Bara att fortsätta hoppas. Och hålla tummarna.

Ömma bröstvårtor

Idag när jag stod i duschen och vattenstrålarna träffade mina bröstvårtor gjorde det ont. Förhoppningsvis ett bra tecken. Eller så är det bara en biverkning av progesteronet, som kan ge samma symtom som vid en graviditet. Självklart hoppas jag på det första alternativet.

Bröllopsdag

Samma dag som vi satte tillbaka vårt vackra lilla embryo hade jag och mannen bröllopsdag. En glädjens dag. I dubbel bemärkelse. Kanske betyder det tur?

Olika testdagar

På "min" klinik får man testdag 3 veckor efter äggplock. Jag vet att en del kliniker har testdag 2 veckor efter återförandet. Varför det skiljer sig så från klinik till klinik har jag ingen aning om. Vet du?

Ruvardag 3

Än så länge känner jag inget speciellt. Mår som vanligt och har således inga tecken att tolka. Men det är många långa dagar kvar till testdagen vilket kommer att betyda en hel del hopp och förtvivlan. Just nu lever jag med tron om att detta har lyckats. Att vi kommer att få ett levande litet barn i maj. Jag vet att känslan inte kommer att hålla i sig så jag försöker njuta. Av varje minut. Och det är fantastikst.

Trombyl

Eftersom att jag fick missfall förra gången vi gjorde en full IVF så ska jag äta Trombyl den här gången. Åt det efter vårat FET i våras också. Dessa tabletter innehåller en liten mängd acetylsalicylsyra och ska öka blodgenomströmningen i livmodern. Så vi hoppas att de ska hjälpa embryot att fästa. Och stanna.

Ruvare

Av 14st ägg hade 6 st blivit befruktade och alla såg väldigt fina ut. 5 st embryon på fortsatt odling och ett till mig. Det vackraste embryot av dem alla ligger nu i min livmoder. Och där ska det stanna. Länge. Länge.

Idag

Idag är det dagen då vårt vackra embryo ska få sin plats i min livmoder. Klockan halv två är det dags. Fram tills dess är det bara att hålla tummarna för att de inte ringer från kliniken med dåliga nyheter. Många nervösa timmar fram tills dess.

Förhoppningsvis

Förhoppningsvis har mina ägg och mannens spermier haft det riktigt trevligt i värmeskåpet de sista dagarna. Förhoppningsvis har mannens spermier hittat fram till mina ägg och befruktat dem. Förhoppningsvis har äggen börjat dela sig. Förhoppningsvis får vi tillbaka ett finfint embryo imorgon som ska stanna i min livmoder och växa. Länge.
Förhoppningsvis.

Progesteron

I morse var det dags att börja med vagitorierna, även kallade vaggisar, igen. Ett progesteronpreparat som ska tas tre gånger per dag. Progesteron är ett gulkroppshormon som förbereder graviditet och håller fostret vid liv. Progesteron bildas i äggstockarna. Men vid en IVF måste progesteronet tillföras då det som, förhoppningsvis, ska leda till en graviditet inte skett på naturlig väg.

Smärta

Trots dubbel dos lugnande och massor utav smärtstillande gjorde det ont. Fruktansvärt ont. Men den kvinnliga läkaren plockade ut 14 ägg och nu är det bara att hoppas på att de blir befruktade. Preliminärt blir det återföring på måndag. Resten av dagen ska jag spendera i soffan med värmedynan och smärtstillande.

Nervös

Är lite nervös inför morgondagen med tanke på hur ont jag fick vid förra äggplocket. Jag är dock lovad mer smärtstillande samt dubbel dos lugnande denna gång så jag hoppas, och tror, att det ska gå bättre. Imorgon är det alltså dags. Och även om den eventuella smärtan gör mig nervös, så är jag mer rädd för att äggblåsorna inte ska innehålla några ägg. Eller att äggen är av dålig kvalité. Eller omogna. Är nervös som sagt.

Slutsprutat

Nu är det slutsprutat för den här gången. I alla fall med Gonal-f och Orgalutran. Har ett stick kvar och det är ägglossningssprutan, Ovitrelle, som jag ska ta ikväll.

Skolstart

Igår skulle du ha börjat skolan. Tillsammans skulle vi ha gått till ditt allra första upprop. Du med en ny ryggsäck på ryggen och med fjärilar i magen. Vi, jag och din pappa, men en stolthet i våra hjärtan. Du skulle på förväntansfulla ben stiga in i klassrummet. Hälsa på din lärare. Slå dig ner vid din alldeles egna bänk. Ibland skulle du ha vänt dig om för att försäkra dig om vi, jag och din pappa, fortfarande stod kvar längs med väggen, längst ner i klassrummet. Du skulle ha fått nya kompisar. Och en egen hylla i kapprummet. Läraren skulle ha delat ut böcker. Böcker som vi sedan skulle ha gått hem för att slå in i bokpapper. Bokpapper som du själv valt. Igår skulle ha varit en stor dag min son. För dig. För mig. För din pappa.

På fredag

Allt går enligt planen. På fredag blir det äggplock.

Äggblåsor

Har idag varit hos Dr T för ett vul. Allt såg bra ut. Många fina äggblåsor i bra storlek. De största på drygt 18mm. Äggplock på onsdag eller fredag. Troligen på fredag. Får veta exakt dag senare i eftermiddag. Tills dess blir det väntan.

Orgalutran

Första sprutan med Orgalutran avklarades igår. Imorgon ultraljud för att spana in äggblåsorna. Som förhoppningsvis är fin fina. Och många.

Bra värde

Värdet var bra. Och jag ska fortsätta spruta som innan. Gonal-f 150 enheter. Imorgon börjar jag med spruta nummer två. Orgalutran. Ultraljud på måndag för att inspektera äggblåsor och, förhoppningsvis, få en tid för äggplock. Nu går det undan.

Blodprov

I morse var det dags för blodprov. Ett prov som, förhoppningsvis, visar att jag svarar bra på medicineringen. Att jag är så stimulerad som jag borde vara. Kliniken ska ringa i eftermiddag och meddela resultatet samt ge vidare ordination. Tills dess är det väntan.

Svullen

Har bara sprutat i två dagar men känner mig redan uppsvälld över magen. Inte så mycket, men tillräckligt för att jag inte ska känna mig bekväm. Men det är en del av behandlingen. Och förhoppningsvis leder det till något fantastiskt.

Stick ett avklarat

Första sticket avklarades igår. Ikväll är det dags igen. En spruta per dag fram till fredag. Då blir det blodprov och ny ordination.

Sprutstart

Det blir sprutstart med Gonal-f redan ikväll. Känns fantastiskt bra. Nu är vi äntligen på gång igen. Och det kommer att gå fort den här gången. Äggplock är preliminärt redan i slutet på nästa vecka. Nu kör vi.

Tid för vul

Vilken tur att jag bor nära kliniken. Får komma på ett ultraljud redan i eftermiddag. Halv fyra närmare bestämt. Bara att hoppas på att allt ser bra ut så att jag får börja spruta ikväll.

Telefonsamtal

Ringde kliniken ett par minuter över åtta. En telefonsvarare hälsade mig välkommen till IVF-kliniken och jag fick knappa in mitt personnummer. Klockan 14 idag ska de ringa upp. En evighet till dess. Det är ju meningen att jag ska boka in ett ultraljud innan jag börjar med sprutorna (fråga mig inte varför) och nu blir jag osäker på om det kommer att hinnas med. Är på cykeldag 3 idag och enligt informationen jag fått så ska man börja spruta på dag 2 eller 3. Alltså senast idag. Hoppas verkligen att jag får börja spruta ikväll och inte behöver vänta till nästa cykel. Håll tummarna.

Mens

I dag kom mensen så förhoppningsvis blir det sprutstart på måndag. Ska ringa till kliniken direkt på måndag morgon när de öppnar för vidare instruktioner. Äntligen är vi på gång igen. Fantastiskt.

Begravning

I den vita kistan ligger Du. Du gamla gamla kvinna. Med så mycket historia i ansiktets alla rynkor. Med så mycket klokhet i din själ. Så mycket visdom i dina ögon. Så mycket kärlek i ditt hjärta. Och vi är där för att ta farväl. Med orgelmusik i moll som får mina ögon att tåras. Mitt hjärta att blöda. Min själ att vibrera av saknad. Ett långt liv har slocknat. Och det är vackert. Mitt i all sorg.

Hämtat ut mediciner

I dag har jag varit på apoteket och hämtat ut alla mediciner inför starten. Som tur var hade de allt hemma.

Gravid

Min bästa vän är gravid. Jag är överlycklig för hennes skull. Deras skull. Och jag grät några tårar när jag fick veta. En tår var av avundsjuka. Resten av glädje. Fantastiskt. Underbart.

Hemma

Efter en varm och skön vecka i Turkiet är vi nu hemma igen. Och nedräkningen har börjat. Inom två veckor startar vi igång behandlingen igen. Äntligen.

Längtan

Längtan är så oändligt mycket större än rädslan för att misslyckas.

Min väns bok

Min vackra vän och sorgesyster Sanna har skrivit en bok. En bok om hennes osynliga dotter. En bok om döden, sorgen glädjen och tacksamheten. Men mest av allt handlar den om kärlek. För det är så hon är min vän. Full av kärlek. Här kan du beställa boken.
Och här kan du provläsa några utvalda stycken ur hennes bok.

Länkar från min väns hemsida

Sista minuten

Vi har beställt en sista minuten-resa. En ospecificerad resa till Turkiet. På torsdag. Bara njuta av sol, bad och god mat. Ladda batterierna inför det som komma skall. Underbart.

Förkyld

Har åkt på en förkylning. Är inte dunderförkyld, men tillräckligt för att inte orka så mycket mer än att bara vara. Förhoppningsvis är det en snabbt övergående förkylning. Får trösta mig med att vädret inte är på topp och att det är helt okej att ligga inne idag. Utan dåligt samvete. Förkyld eller ej.

Apoteket

I dag var jag förbi apoteket för att se så att alla recept inför behandlingsstarten hade kommit in. Och det hade dem. Ska hämta ut medicinerna om någon vecka så att jag har dem hemma när det är dags att köra igång. Men nu tar jag semester. Eller i morgon. Sedan nya tag.

Tiden går

Ibland blir jag förskräckt när jag inser hur fort tiden går. Halva sommaren har snart passerat och min semester närmar sig. Äntligen. Ibland är det skönt när tiden går fort. Som i detta fallet när semestern ligger framför mig. När semestern kommer vill jag dra i nödbromsen. Stanna tiden ett tag för att ledigheten inte ska ta slut för fort. Men samtidigt vill jag spola fram tiden till augusti och när kliniken öppnar igen. Denna väntan (ja nu är det ordet väntan jag använder) är psykiskt påfrestande. Jag vill att det ska bli augusti så att vi får hoppa på IVF-karusellen igen. För även om jag håller tummarna för att vi ska bli spontant gravida i sommar, så är hoppet inte så stort. Men det finns där. Hoppet alltså.

Bloggtorka

Har haft dåligt med inspiration till bloggande på senaste tiden. Orken tryter. Jag är i stort behov av semester, men måste kämpa mig igenom ytterligare två veckor av arbete. Det senaste året har varit psykiskt jobbigt med IVF-behandlingar, missfall och allt annat som fyller vardagen. Så dagar utan måsten är mer än efterlängtade. Och snart är de här. De lediga dagarna. Dagar att använda till energipåfyllning och eftertanke. Dagar att bara vara. Här och nu.

Adoption

Har nyligen fått reda på hoppfull information beträffande adoption. Har tidigare skrivit om att vi inte får adoptera. Men nu har jag fått nytt hopp. Ett par, som har samma "hinder" som oss när det kommer till adoption, har två adoptivbarn. Det verkar alltså inte helt omöjligt att få igenom ett medgivande för adoption. Nya möjligheter. Mycket att fundera över och ta ställning till. Men spännande och ack så hoppfull information.

Sommarblommor

Det har länge varit dags att byta ut vårblommorna vid graven mot sommarblommor. Men jag har inte orkat. Det har varit för jobbigt. Men idag blev det av. Först åkte vi till stans bästa blomsterhandlare. Vi strosade runt en stund innan vi bestämde oss. För vi visste inte innan vad vi ville ha. Förutom en smultronplanta. Så en smultronplanta blev det. Och några andra blommor. Och nu är det sommarfint vid graven. Där vår son ligger begravd.

Telefonsamtal

Dr S ringde. Och givetvis hann jag tänka det värsta. Vad nu det skulle kunna vara. Så långt hann jag aldrig tänka. Utan jag kom bara fram till att detta inte kan vara bra. Men Dr S tänkte att vi skulle planera inför hösten. Han hade inte fått någon information om att jag pratat med Dr T tidigare utan hade bara fått mitt mail. Men eftersom planerandet redan är gjort så behövs inget mer av det just nu. Men bra att han ringde. Hellre en gång för mycket. Än en för lite.

Trött

Är trött, slutkörd och i stort behov av semester. Men än är jag inte där. Fyra veckor kvar. Sen. Äntligen. Tills dess är det bara att bita ihop och tänka på det som komma skall. Ledighet.

Karlavagnen

Kvällens ämne i P4 Karlavagnen är, "Barnlös - frivilligt och ofrivilligt". Programmet börjar kl 22:30 och håller på fram till midnatt.

Post

Idag kom alla papper från kliniken. Behandlingsschema och remisser för provtagning. Ett steg till. Nu är det bara att börja längta tills det drar igång igen. Men först sommar och semester.

Telefontid med Dr T

Det blir den korta metoden. Dr T menade på att den leder till lika många graviditeter som den långa. Men den är skonsammare för kvinnan. Alltså för mig. Så i augusti drar vi igång igen. Utan spray, men med 2 sorters sprutor. Och förhoppningsvis med ett finfint resultat. Känns skönt att ha en plan igen.

Korta eller långa metoden?

Har funderat en del på detta med korta respektive långa metoden. Den långa metoden var den vi körde förra gången. Med nässpray och sprutor. Den korta metoden innebär ingen nässpray utan sprutor på en gång. Låter ju onekligen smidigare. Och lockande. Någon som har erfarenhet av båda metoderna? Antar att det finns för- och nackdelar med båda. Ska ta upp det med Dr T imorgon när jag har telefontid. Han har säkerligen något klokt att säga om saken.

Här kan du läsa mer om de olika metoderna. Under rubriken "Hormonstimulering av äggstockarna".

Hur IVF fungerar

Hittade en vacker 3-D animation på hur IVF fungerar.

Gå vidare

Ett modigt par gick i veckan ut i lokaltidningen och berättade om sin barnlöshet. De har inte lyckats bli gravida genom IVF och får inte adoptera. De är ofrivilligt barnlösa. Artikeln fick mig att tänka på att vi faktiskt kan hamna i den situationen. Tänk om vi inte lyckas med de behandlingar vi har framför oss. För vi får inte heller adoptera. Då står vi där. Ofrivilligt barnlösa. I två bemärkelser. Hur går man vidare då?

Läs gärna artikeln här

Mors dag

Det syns inte att jag är en mamma. Jag lever med mitt barn i mitt hjärta istället för i min famn. Och en sån här dag, på mors dag, känns det lite extra tungt. Min son kan inte gratulera mig. Han kan inte ge mig en kram. Jag kan inte hålla honom nära. Nära. Det syns inte, att också jag, firar mors dag idag. Jag är mamman med den tomma famnen.

Svar

Fått svar från kliniken. Är inbokad på en telefontid med Dr T 10/6. Detta innebär att vi inte hinner med något nytt försök innan sommaren. Känns tungt. Orkar inte längta längre. Hela processen är så utdragen och påfrestande. Jag vill nu. Inte om flera månader. Nu.

Ny forskning

Ny forskning som väcker hopp hos barnlösa. Spännande.

Nytt mail

Har skicket ett nytt mail till kliniken. Som backup. Kanske har jag kommit bort i högen med mail som trillar in dagligen. Kanske kom jag bort i cyberrymden. Så nu hoppas jag att det går bättre. Att mitt mail kommer fram och att de hör av sig. Snart.

Mailkontakt

Min klinik har alltid varit snabba på att svara på mina mail. Någon dag är det längsta jag fått vänta, vilket inte alls är länge. Nu har jag väntat, nej längtat skulle jag ju säga, sedan i onsdags då jag meddelade att vårat FET misslyckats. Om jag försöker ringa är det bara upptaget, så mail har fungerat mycket bättre för mig. Tills nu. Börjar bli orolig att mitt mail kommit bort i cyberrymden, men antar att de bara har en hel del att göra på kliniken. Frustrerande, ja, men vad göra. Förutom att fortsätta längta. Antar att de hör av sig så fort de har tid. Vilket förhoppningsvis är snart.

Väntar

Just nu är det åter väntan som gäller. Väntar på att kliniken ska höra av sig. Väntar på att få göra ett nytt försök. Väntar. Vilket tråkigt ord. Vilket tråkigt verb. Borde kanske byta ut det mot längtar istället. Låter mer positivt.
Vi provar.

Just nu är det åter längtan som gäller. Längtar efter att kliniken ska höra av sig. Längtar efter att få göra ett nytt försök. Längtar.

Ja det lät bättre. Tycker jag. Vad tycker ni?

Jag hade rätt

Jag hade rätt. Tyvärr. Det blev ingen fortsättning den här gången. Ingen graviditet. Istället mens och tårar. Och även om jag var ganska säker på att detta var det som komma skulle så är det ledsamt. Självklart. Men jag ser framåt på en gång. Hoppas på ett till försök innan kliniken stänger för sommaren. Två embryon kvar i frysen. 9000kr. Vi börjar med det. En dag i taget.

Ruvardag 11

Ruvardag 11 idag. Igår var jag helt säker på att mensen skulle komma. Stoppade i mig 2 st Alvedon och försökte förtränga att jag hade ont. Och tillslut gick det faktiskt över. För att återkomma på kvällen. Fast det gjorde inte lika ont då, och det gick över mycket fortare. Sedan dess. Ingenting. Så idag är jag lite mer hoppfull. Om än bara lite. För jag vågar inte hoppas alltför mycket. Men att jag vågar hoppas lite är ett gott tecken. Även om jag fortfarande tror att det inte tagit sig. 5% är positiv och resten negativ. Och just nu är det den positiva känslan som befinner sig här. Förhoppningsvis stannar den. Länge.

Intuition

Jag känner på mig att det är kört. Jag känner det i hela kroppen. Och jag hoppas inget hellre än att jag har fel. Men tyvärr har jag nog rätt. Hur fel jag än vill ha. Åhhh vad jag önskar att jag har fel.

Mardröm

I natt drömde jag att jag fick mens. Jag bara grät och grät. Kunde inte sluta. Och när jag vaknade hade jag en fruktansvärd känsla av oro i kroppen. Självklart hoppas jag att drömmen inte är sann. Men om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt inte att det har tagit sig den här gången. Jag vet att jag inte trodde det förra gången heller. Och då var jag ju faktiskt gravid. Men just nu, just idag, är känslan att vi inte lyckats. Jag hoppas självklart att jag har fel. Men jag är inställd på att mensen kommer om några dagar. Och då kommer jag att gråta. Floder.

Avrådan

"Min" klinik avråder från samlag samt bad i badkar, bastu eller simhall under de första två veckorna efter en ett FET. Jag får inte heller anstränga mig hårt fysiskt, åka motorcykel eller rida. I övrigt ska jag leva som gravid enligt Dr S. Och det har jag nu gjort i sex dagar. Och det tänker jag fortsätta med. Jag tänker leva som gravid till någon gång i början på nästa år. För då tänker jag börja leva som en nybliven tvåbarnsmamma. Positiva tankar.

Ruvardag 4

Ruvardag 4 och känner mig både till och från. Lätt mensvärk ibland som genast får mig att tänka att det är kört. Hugg och stick som får mig att tänka positivt. Många långa dagar kvar att oroa sig. Och hoppas. Väntan är hemsk.

FET +1

Ruvardag ett efter vårat FET. Har knappt sovit någonting i natt. Mest legat och vridit mig i sängen. Slumrat någon timme, men mest varit vaken och funderat. Det är mycket som dyker upp i huvudet under en sådan här behandling. Tankar och känslor. Hopp och oro. För även om jag är smärtsamt medveten om att det inte finns några som helst garantier för att det ska fungera denna gång, så hoppas man. Jag hoppas och längtar. Målar upp bilder i huvudet på det som, förhoppningsvis, komma skall. En underbar graviditet och ett bedårande litet barn. Mitt barn. Vårt barn.

FET avklarat

Ett fint litet embryo fick jag tillbaka idag. Dr S satte det på plats och där ska det sitta. Länge. Då jag fick missfall förra gången skrev Dr S ut ett recept på Trombyl. Dessa tabletter innehåller acetylsalicylsyra och ska öka blodgenomströmningen i livmodern. Så nu hoppas vi på att de ska göra nytta. För övrigt fick jag samma restriktioner som förra gången. Att leva som att jag är gravid. Så då gör jag det. Och håller tummarna för att jag får fortsätta vara det. Länge. Länge.

Nervös

Det är länge kvar till torsdag. Många långa timmar att gå runt och vara nervös. Livrädd. Tänk om inget av våra tre embryon klarar upptiningen.
Det får inte hända. Det måste gå bra. Det ska gå bra. Vi bestämmer så.

Omslag

Dag ett med ägglossningstest och omslag på en gång. Lycka. Så skönt att kroppen vill samarbeta denna gång. Dr S visste vad han pratade om. Nu är det bara att hoppas på att våra eskimåer klarar upptiningen. Och att embryot sedan stannar där det ska. Länge länge. På torsdag är det återföring. Spännande.

Vul två avklarat

Varit till Dr S för ett andra vul idag. Gick väl ungefär likadant som förra gången. Men Dr S tyckte att det såg bra ut. Han trodde på ägglossning från höger sida. Så då tror vi på honom. Ska börja testa med ägglossningstest på måndag. Dr S hoppades på att få träffa mig nästa vecka för FET. Så då bestämmer vi att det blir så. Bara kroppen vill samarbeta.

Vul avklarat

Hemkommen från kliniken. Undersökningen gick sådär. Eller själva undersökningen gick bra. Resultatet var sådär. Hade inte hänt så mycket med äggblåsorna. Så nytt vul på fredag och förhoppningsvis större äggblåsor då. Känns bra att Dr S kollar ordentligt denna gång. Då slipper vi, förhoppningsvis, lägga dyra pengar på ägglossnigstest till ingen nytta. Så nytt vul på fredag som sagt. Tills dess? Väntan.

Blommor på graven

Har planterat vårblommor på graven idag. Känns alltid jobbigt att stå där vid graven och gräva i jorden. Istället för att ta hand om min son tar jag hand om hans grav. Det är jobbigt. Jag borde inte stå där. Men jag kan inte ändra på verkligheten.
Så jag fortsätter att gräva i jorden. Plantera penséer. Vattna jorden med mina tårar.

Fredagsmys

Pizza och ett ekologiskt rödvin. Snart kladdkaka. Det är skönt med fredagar när man är ledig hela helgen.

Tid för vul

Nu har jag fått en tid för vul. Det blir på måndag den 26/4. På morgonen. Passar alldeles utmärkt. Så nu hoppas vi på fina äggblåsor. Och sedan ägglossning.

Ofrivillig barnlöshet

Jag har bekanta, som av olika anledningar, inte får genomgå en IVF-behandling. De får inte heller, av samma anledning, adoptera. Om de inte, mot alla odds, skulle lyckas bli gravida på naturlig väg, så kommer de att vara ofrivilligt barnlösa livet ut. Jag sörjer med dem. För jag vet att de skulle vara utmärkta föräldrar, och de får inte ens chansen.
Vi får inte heller adoptera (varför tänker jag inte gå in på här). Men vi får i alla fall hjälp med IVF. Vi får chansen att, återigen, få uppleva hur det är att bli föräldrar. Nu är det ju inget som säger att vi kommer att lyckas. Men vi har fått chansen. Det är det inte alla som får. Tyvärr.

Äntligen mens

Äntligen! Ca 12 dagar sen om man räknar med min normala cykel. 8 dagar tidig om man räknar med hur lång cykel jag hade förra gången. Så detta är ett steg i rätt riktning. Ett steg närmare ett FET. Förhoppningsvis.
Nu blir det till att höra av sig till kliniken och få en tid för VUL. Sedan är det bara att börja hoppas igen. På ägglossning.

Bebiskläder

Igår var jag och fikade på stan med en kompis. Efteråt gick vi självklart runt och strosade i våra favoritaffärer. Smög in på Kappahl för att titta på deras oerhört gulliga barnkläder från Vintage Stories. Små små klänningar i ljuvliga modeller. Hade helst velat köpa varenda plagg, men jag återfick förståndet och gick därifrån tomhänt. För tänk om jag köper på mig alla dessa bedårande flickkläder och så får jag aldrig någon att sätta dem på...
Bild från Kappahl

Väntan

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen den sista tiden. Det händer inte så mycket här just nu. Står fortfarande och trampar på samma ställe och inväntar mensen. Den är, enligt mina normala cykler, sen vilket är oerhört frustrerande. Ju fler dagar mensen dröjer, ju fler dagar får vi vänta på att, förhoppningsvis, sätta tillbaka ett av våra frysta embryon. Och som ni kanske förstått så är mitt tålamod lika med noll. Vill att allt ska ske här och nu, helst redan igår. Springer på toaletten titt som tätt, för det känns som att den är på väg. Men fortfarande ingenting. Men dagen är inte slut än, och annars är det en ny dag imorgon.

Graviditet

Jag har varit gravid två gånger. Den ena graviditeten resulterade i en välskapt, perfekt liten pojke som vi fick låna i 1½ år. Den andra graviditeten slutade alldeles, alldeles förtidigt. Och det barn som skulle bli, blev inte. Två graviditeter, men min famn är tom. Jag har inget barn att hålla nära nära.

Laddat batterierna

När jag hörde av mig till kliniken förra veckan bad jag om en telefontid med Dr S efter påsk för fortsatt planering. Men finaste Dr S ringde redan på Skärtorsdagen. Jag var på väg till de svenska fjällen för att ladda batterierna i några dagar, vilket var välbehövligt. Dr S ville ringa innan påsken för att höra hur vi ställer oss inför fortsättningen. Så planen nu är samma som den varit. Meddela kliniken när mensen startar, ultraljud på ca dag 11 och sedan testa med ägglossningstester igen. Förhoppningsvis blir det omslag denna gång. Nu är det bara att invänta mensen som inte verkar ha stabiliserat sig än efter missfallet. Och förhoppningsvis kommer den snart. Då är vi på gång igen.

Nu ger jag upp

Efter 14 dagar med ägglossningstester och inget omslag så ger jag nu upp. I alla fall tills nästa cykel. Verkar ju helt klart som att ägglossningen uteblev denna månad. Typiskt. Känns otroligt tråkigt att kastas tillbaka till ruta ett igen. Men min kropp verkar ju göra som den vill och jag har uppenbarligen ingenting att säga till om. Så nu blir det till att kontakta kliniken och tala om hur vi ligger till. Planen är att ta en paus under påsken och sedan, förhoppningsvis, få en telefontid med Dr S så snart som möjligt för att planera hur vi ska gå vidare. Känns surt att vi inte tog oss längre än hit denna gången. Bättre lycka nästa gång?

Ägglossningstest dag 9

Inte idag heller. Suck.

Kroppen strular

Min kropp verkar ha bestämt sig för att göra lite som den vill. Inte som jag vill. Känns frustrerande. Vill ha omslag nu. Nu. Eller ja, imorgon då.

Fick en fråga

Igår kväll när jag var på jobbet tittade en av mina kollegor på mig och frågade om jag är med barn. Jag svarade såklart nej, eftersom att jag inte är det. Inte än i alla fall. Min kollega hade en så stark känsla att jag är gravid att hon inte kunde förstå varför hon fick den känslan om den inte stämde. Hon brukar nämligen känna och "se" saker långt innan alla andra. Förhoppningsvis är hennes känsla rätt. Och även om jag inte är gravid just nu så hoppas vi ju på att jag ska bli. Snart. Så kanske hade hon rätt. Hon var bara lite tidigt ute.

Ägglossningstest dag 7

Inget omslag idag heller. Men det är på gång. Hoppas jag. Jag testar ju med billiga test parallellt och dessa gav ett starkare streck idag än tidigare, vilket borde tyda på att ägglossningen snart är här. Hade egentligen tänkt att ringa till kliniken idag för att höra om vi ska fortsätta testa eller ej. Men har bestämt mig för att inte göra det. Vill inte att de säger att vi ska avvakta till nästa månad. Vill ju vara ruvare innan månaden är slut. Så jag tog ett eget beslut att fortsätta testa ett par dagar till. Jag blir några kronor fattigare eftersom att jag måste kila iväg på apoteket för att inhandla ett nytt paket med test. Men det tar jag. Så några dagar till ska jag stå ut med denna ovisshet.

Ägglossningstest dag 6

Fortfarande inget omslag. Känner mig nedstämd. Börjar mer och mer tänka på att ägglossningen kanske uteblev denna månad vilket gör mig ledsen. Känns jobbigt att vänta och hoppas och sedan bli snuvad på konfekten. Ruvningen. Har ett ägglossningstest kvar som jag ska använda imorgon. Om inte det heller visar något omslag så ska jag ringa kliniken och höra hur vi ska gå vidare. Ska vi fortsätta testa några dagar till eller börja om nästa månad? Känner mig förvirrad. I och för sig är vi inte där än, men jag känner att det är dit vi är på väg. Mot ett omslag som förmodligen inte kommer att bli. Men ny dag imorgon och än är det inte kört. Även om jag har det på känn. Hoppet har lämnat mig just nu.

Ägglossningstest dag 4

Dag fyra och fortfarande inget omslag. Börjar bli lite orolig att ägglossningen kommer att utebli denna månad. Men samtidigt så känns det verkligen som att den är på gång. Psykologisk jobbigt? Ja! Mycket jobbigt. Att inte kunna göra något för att påverka är frustrerande. Nytt test imorgon och förhoppningsvis en glad gubbe i fönstret. *Tummhållning*

Ägglossningstest dag 2

Dag två med ägglossningstest och fortfarande inget omslag. Men det känns som att ägglossningen är på gång. Så förhoppningsvis får jag omslag imorgon. Hoppas. Vill. Hoppas. Vill.

Ägglossningstest

Första officiella testdagen idag. Inget omslag, vilket var väntat. Så imorgon nytt test och förhoppningsvis omslag. Vill nu. Inte sen. Har, och har alltid haft, dåligt tålamod. Vill egentligen att saker ska ske här och nu. Inte sen. Nu. Och detta med IVF prövar verkligen mitt tålamod till gränsen. Men det är bara att bita ihop och se varje dag som ett steg framåt. Så imorgon nytt test alltså. Och ett steg närmare ruvning.

Ultraljud avklarat

Nu har jag varit hos Dr S och kollat in mina äggblåsor. Såg fint ut och jag fick order om att börja testa med ägglossningstester på onsdag. Nu har jag ju redan börjat tjuvtesta, även om jag vet att det är alldeles för tidigt, men vill absolut inte gå miste om ägglossningen. Så bättre för tidigt. Nu hoppas vi på omslag snarast så jag får titulera mig ruvare igen.

När jag satt i väntrummet så dök det upp ett par med sin nyfödda IVF-bebis. Och bara ett par minuter senare dyker en mamma upp med sina tvillingar som även de blev till med hjälp av IVF. Det stack till lite i hjärtat. För även om jag är lycklig för deras skull, jag vet ju vad de har gått igenom, så blir det så påtagligt att min famn fortfarande är tom. Men samtidigt får det mig att hoppas att detta ska lyckas. Blandade känslor. Och finaste Dr S bad om ursäkt för allt ståhej och hoppades att jag inte tyckte att det var allt för jobbigt. Och det var det inte. Men det kändes lite i mammahjärtat.

Ägglossningstest

Börjat testa idag för att vara säker på att jag inte missar ägglossningen. Inget omslag idag, precis som väntat. Imorgon blir det ultraljud och inköp av de dyrare testerna. Sen är det bara att fortsätta testa. Och hoppas på omslag. Snarast. Längtar efter att få ruva. Hoppas. Känna efter allt för mycket. Pendla mellan hopp och förtvivlan. Imorgon är första steget på vägen mot ett, förhoppningsvis, lyckat FET-försök. Håll tummarna!

Tid för ultraljud

Igår ringde de från kliniken för att boka in en tid för ultraljud. På måndag är det dags för det. Känns skönt att vi är på gång igen. Eller på gång blev vi redan när mensen kom tillbaka. Men ett steg till känns underbart. För det är väntan som är värst. Och detta med IVF innebär en hel del väntan. Så tider att se fram emot är bra. Mycket bra.

Beställde en bunt med billiga ägglossningstest igår. Tänkte börja testa tidigare än kliniken säger för att vara säker på att vi inte missar omslaget. Och då är billiga tester bra. Kommer givetvis att testa med de test kliniken säger åt mig att testa med också. Men då dessa är mycket dyrare och jag hellre lägger de pengarna på annat så får det bli dessa billiga test som komplement. Så det är min plan just nu. Att testa alltså.

5år

För fem år sedan tog vår son sitt sista andetag. För fem år sedan höll jag honom i min famn för sista gången. För fem år sen rämnade marken under mina fötter. För fem år sedan gick mitt hjärta sönder i ett tusenbitars pussel. En bit saknas fortfarande. Kommer alltid att göra. Och det gör ont. Fruktansvärt ont.

Vår son dag i mina armar. Jag höll honom nära nära när han tog sitt sista andetag. Idag finns han i våra hjärtan, kommer alltid att finnas där. Och även om jag inte kan hålla honom längre så vet jag att han finns här runtomkring oss. Jag känner hans närvaro ibland. Och han är aldrig längre bort än ett andetag.

Mens

Så kom den äntligen. Mensen. Aldrig har jag väl blivit så glad över mensvärk. Över mens. Men nu känns det som att vi tillslut är på gång igen. Så nu blir det till att höra av sig till kliniken för att boka in en tid för vul (vaginalt ultraljud). Detta görs för att kolla äggblåsor och för att ta reda på när man ska börja med ägglossningstest. Så förhoppningsvis, om allt går som det ska, så är jag återigen ruvare innan denna månad är slut. Och får förhoppningsvis fortsätta att vara det länge länge.

Ryggskott

I lördag sa det bara pang när jag böjde mig fram. En intensiv smärta och sen hade jag väldigt svårt att räta upp mig igen. Ryggskott. Så nu är det väldigt långt ner till golvet och jag känner mig ganska oduglig för tillfället. Men smärtstillande, antiinflamatorisk salva, spikmatta och massage har gjort att den mest akuta smärtan och stelheten försvunnit. Jag har fortfarande ont och antar att jag kommer att ha det ett tag till. Men jag får se det positivt. Jag lär mig att böja på benen och inte på ryggen. För just nu går det inte. Att böja på ryggen alltså. Så benen får jobba.

Efterlysning

Jag har tappat bort något som jag ofta önskat att jag skulle tappa bort. Åtminstone för ett tag. Jag har tappat bort min mens. Den känns igen på sin röda färg och går oftast hand i hand med smärta. Om någon skulle hitta den, så lämna gärna tillbaka den till mig. Tro det eller ej, men jag saknar den faktiskt.

Tack på förhand!
Mamman med den tomma famnen

Min sorgesyster

Några månader efter att vi förlorat vår son fick jag kontakt med en fantastisk kvinna på internet. Tyvärr har denna kvinna gått igenom samma sak som mig, hon har förlorat sin dottern på 1½år samma år som vi förlorade vår son. Denna kvinna, min sorgesyster och vän, och jag delade en hel del tankar och funderingar kring våra barns bortgång och jag fann en stor tröst i henne. Denna underbara kvinna fick mig att inse att livet är så mycket mer än det liv vi upplever här på jorden. Varken hon eller jag är troende av någon religion, men vi tror båda på att livet har så mycket mer att erbjuda efter detta. Att livet vi lever här på jorden bara är början på någonting större. Min vän, som har mediala gåvor, har hela tiden haft övertygelsen om detta medan jag själv trott, men inte varit helt övertygad. Tills en dag för ett par år sedan när min bror var med i en hemsk bilolycka. Denna olycka inträffade kring Alla helgons dag och bara ett par hundra meter ifrån kyrkogården där vår son ligger begravd. Min bror klarade sig mirakulöst med lindriga skador, men han var bara millimeter ifrån döden. Jag vet att vår son vakade över honom den här natten.

Bara några nätter innan olyckan vaknar jag av att jag har en konstig känsla i kroppen. En känsla som inte går att beskriva. När jag öppnar ögonen så ser jag vår son stå nedanför min säng. Han är så tydlig och jag kommer ihåg hur jag knappt vågade andas. Jag kämpar med att inte blinka för jag är rädd att han ska försvinna under den korta tid mina ögon är slutna. Självklart är det omöjligt att inte blinka och när jag öppnar ögonen igen är han som väntat borta. Dagen efter tror jag att jag drömt, och jag fortsätter tro det ända fram tills olyckan inträffar. Då förstår jag att detta var vår sons sätt att visa att han vakar över oss. Att han hela tiden finns med oss. Inte bara i våra hjärtan.
Detta tackar jag min sorgesyster och vän för. Det är hon som lärt mig att öppna sinnet och ta emot detta fantastiska. Denna gåva.
Och det är magiskt.

Planering

Lite sent ringde han. Dr S. Men han ringde och samtalet blev som jag tänkt mig. Vi kör på i cykeln som borde starta vilken dag som helst. Så nu är det bara att invänta mensen och sedan höra av sig till kliniken igen för att få en tid till vul (vaginalt ultraljud) som ska göras på dag 11. Efter det blir det till att kolla med ägglossningstest. Då vi har 2-dagarsodlade embryon så kommer vi, förhoppningsvis, att återinföra ett embryo två dagar efter ägglossningen. Så nu är det tummhållning som gäller för att våra embryon ska klara upptiningen. Och sedan sätta sig på plats. Och stanna där. I nio månader.

Telefontid och tack

Idag har jag telefontid med Dr S. Vi ska planera för vidare behandling, som denna gången blir ett FET (Frozen Embryo Transfer). Vi kommer med andra ord att, förhoppningsvis, sätta in ett av våra embryon som just nu ligger i frysen. Detta kommer troligen ske i en naturlig menscykel, helt utan hormoner. Och om embryona klarar upptiningen. Hoppas. Men mer om detta efter jag talat med Dr S.

Tack för alla fina kommentarer jag fått. Ibland är det som att sorgen och saknaden slår mig med sådan kraft att jag helt tappar balansen. Efter snart 5 år utan vår son så går det längre mellan dessa djupa dalar, men när de kommer så slår de mig lika hårt som då när allt var färskt. Vår son blev 1½år och det är svårt att föreställa sig att han till hösten skulle ha börjat skolan. Just nu skulle vi haft en pojke utan framtänder här hemma. Och det gör ont att vi aldrig kommer att få uppleva framtiden med honom. Det gör ont att han aldrig får uppleva allt det där som livet erbjuder. Men kommer vi alltid att bära med oss vår son i våra hjärtan. Alltid.

Outhärdlig smärta

Det värker fruktansvärt i mitt hjärta. Smärtan är obeskrivlig. Det känns som om någon försöker slita mitt hjärta mitt itu. Med sylvassa naglar som borrar sig djupt in. Det gör ont och jag vet att det kommer att bli djupa ärr. Smärtan är outhärdlig. Samtidigt börjar min kropp att skaka. Smärtan tränger ut i varje cell av min kropp.Jag kryper ihop i fosterställning i ett desperat försök att lindra smärtan. Men det är omöjligt. Det bränner under ögonlocken. Och tillslut brister fördämningarna. Som en flodvåg forsar det ner för mina kinder samtidigt som jag skriker ut min smärta.

Så ligger jag där hopkrupen på golvet och skakar. Gråter hejdlöst. Och jag kan inte sluta. Det gör så fruktansvärt ont. Det är sorgen och saknade som gör mig så ont. Sorgen och saknaden efter min son. Min son som inte längre finns. Min älskade saknade son.

Vänner

När vi förlorade vår son, för snart 5 år sedan, förlorade jag även de flesta av mina vänner. Vänner som jag trodde att jag kunde lita på livet ut. Men där hade jag uppenbarligen fel. Dessa vänner hörde av sig max två gånger efter vår sons död. Sen ingenting. De dök upp på begravningen, vilket i och för sig var fint, men sedan blev det tyst igen. Inte ett endaste telefonsamtal. Inte ens ett sms. Tystnad. Kan man kalla dessa vänner för riktiga vänner? Nej jag tycker inte det. Men just då, när det var som svårast, hade jag väldigt svårt att acceptera även denna förlust. Men idag är jag glad att jag inte längre har dessa vänner i mitt liv. För riktiga vänner står vid ens sida när det stormar. De sviker inte. Så dessa vänner är inte längre några vänner. De bara är.

Men jag är tacksam över de få vänner jag har kvar i mitt liv. Vänner som hela tiden funnits där. Tröstat och vågat prata med mig om min döda son. Vänner som delar minnen med mig. Vänner som skrattat med mig. Gråtit med mig. Vänner som förstått att allt de behöver är att finnas där. Vänner som är vänner.
På riktigt.

Blogglista

Bloggaren Jannica har tagit ett superbra initiativ att samla alla ivf-bloggar som finns där ute på ett och samma ställe. Så kika in på ivfbloggar och skriv in dig på listan du med.

Utmattad

Jag har haft några jobbiga dagar på slutet. Psykiskt. Tårarna har varit mer än nära flera gånger. Jag antar att det beror på att det har varit mycket ett tag nu. Jag har inte riktigt haft tid att känna efter hur jag mår. Och därför känner jag mig nu totalt psykiskt utmattad. Som en urvriden skurtrasa. Men snart helg och tid för eftertanke. Återhämtning och energipåfyllning med hjälp av nära och kära. Har tjuvstartat redan idag. Eller redan och redan. Skulle egentligen ha börjat innan det blev jobbigt, men det är lätt att vara efterklok. Och bättre sent än aldrig. Bättre mående är målet. Och det ska jag nå. Målet alltså.

För några dagar sedan fick jag denna fina utmärkelse av När väntan blir längre än nio månader. Så det är väl bäst att jag tar mitt ansvar och uppfyller kraven som följer med denna award.

Med en award följer ansvaret att följande saker uppfylls:

A: Kopiera awarden på er blogg!

B: Länka till personen som gett dig awarden!

C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!

D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge en award till!

E: Länka till deras bloggar!

F: Lägg en kommentar i deras blogg om att du gett dom denna award!

7 intressanta fakta om mig:
1. Jag är gift
2. Är svag för röda gelégodisar
3. Jag älskar handväskor
4. Har världens ormfobi
5. Blir lätt rastlös
6. Gillar att mangla lakan
7. Har små fötter

Att ge denna award till 7 andra bloggar blir svårt, jag följer nämligen inte 7 bloggar. Men 3 kan jag nog få ihop, varav en är den jag fick awarden av.

När längtan blir längre än nio månader
Lillaunderbarn
Finnjonna

Återbesök

Återbesök på kvinnokliniken idag. En gladlynt, optimistisk liten manlig läkare tog emot mig. Pratade en stund och sen var det dags för stolen. Den fruktade stolen. Men undersökningen gick bra och jag är nu "friskförklarad". Känns otroligt skönt att det inte tillstött några komplikationer utan att att allt bara såg bra ut. Så nu är det bara att invänta mens och höra av sig till IVF-kliniken för vidare planering. Tuffa på, som den gladlynte läkaren sa. Så nu gör vi det. Tuffar på.

Livet återvänder

Sorgen över att vi inte fick behålla det lilla liv som äntligen hade börjat växa i min mage är inte lika påtaglig längre. Självklart är det fortfarande jobbigt och jag undrar varför det blev som det blev. Men tyvärr finns det ingenting som kan ändra på det som hänt. Jag måste acceptera och gå vidare. Fokusera på det som komma skall. Jag tänker fortsätta sörja det barn som aldrig blev, förlusten blev så stor efter år av kämpande. Sorgen och saknaden går inte att jämföra med sorgen efter vår son. Men det är ändock en sorg. Min sorg.

Nu står vi åter och trampar. Väntan är nog värst. Vill komma igång med nästa försök redan igår, men förstår att vi måste vänta. Så det är där vi befinner oss just nu. Vi väntar på att missfallsblödningen ska sluta. Vi väntar på mensen som ska komma sen. Och sen är det förhoppningsvis vår tur igen. Denna gång blir det ett ostimulerat FET (Frozen Embryo Transfer). Vi kommer alltså att återinföra ett fryst, upptinat embryo i en naturlig cykel. Vi har några fina embryon i frysen som vi hoppas klarar upptiningen och fastnar där det är tänkt. Så nu blickar vi framåt. Sorgen och hoppet sida vid sida. Positiva tankar.

Mina älskade

Mamma kom förbi med lunch och en bukett med vårblommor. Hon tyckte att jag behövde lite sällskap en stund. Kändes bra. Åt mig mätt och fick tänka på annat en stund. Älskade mamma.
Nu är jag åter ensam.
Mannen kommer hem om dryga tre timmar. Då har jag någon att kura ihop mig hos igen. Min älskade make. Han som alltid står vid min sida. Han som tar hand om mig när jag befinner mig långt under ytan. Min trygghet. Mitt lugn. Mitt allt.
Min älskade man.

Smärta

Smärtstillande tabletter och tabletter för att sätta igång missfallet. Sedan tog det ca 1½ timme innan jag började blöda. Det gjorde ont i intervaller, men den psykiska smärtan var värre, är värre. Idag blöder jag också, men har ingen fysisk smärta. Psykiskt gör det förbannat ont. Är hemma från jobbet, och är det troligen veckan ut. Sen får vi se om jag orkar. Det är många tankar och känslor som kommer upp. Sorgen efter vår son blir ännu mer påtaglig. Känns som att det just nu är alldeles för mycket att bära. Måste bara få vara med mina tankar och min sorg. När ska vi få vara riktigt lyckliga?

Inte längre gravid

Ultraljudet visade en graviditet som avstannat i vecka 6. På väg till kvinnokliniken för vidare behandling. Gråter floder.

Skräckslagen

Jag borde vara lycklig, enormt lycklig. Men jag kan inte känna det där extrema glädjeruset och det magiska med att vara gravid. Missförstå mig rätt. Jag är överlycklig över att vi äntligen, efter så många år, är gravida. Men jag är samtidigt skräckslagen. Jag är så smärtsamt medveten om att ingenting är för givet. Jag kan inte ta för givet att det barn, som just nu växer i min mage, kommer att stanna hos oss. Jag kan inte med säkerhet säga att vi i augusti kommer att få hålla ett levande barn i våra armar igen. Vårt barn. Självklart hoppas jag. Och vissa dagar tror jag inget annat än att detta ska gå vägen. Men vetskapen ligger hela tiden och gnager. Jag kan aldrig vara säker. Jag kan bara hoppas och tro att detta ska gå bra.

Imorgon ska vi tillbaka till IVF-kliniken för ett vaginal ultraljud. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Tänk om hjärtat inte slår. Tänk om drömmen tar slut nu. Samtidigt ser jag framför mig hur bra allt kommer att gå. Självklart kommer hjärtat att slå. Det finns inget annat. Detta kommer att gå bra. Det måste det göra.

Illamående

I natt vaknade jag av att jag mådde fruktansvärt illa. Jag var tvungen att sätta mig upp och andas lugna fina andetag för att inte behöva rusa iväg till toaletten och kräkas. Att ligga ner var stört omöjligt. Så jag fick helt enkelt sitta upp och försöka sova. Drygt två timmar tog det innan illamåendet försvann och jag kunde lägga mig ner igen. Jag som trodde att jag skulle få slippa den här gången. Håll tummarna för att det bara var en tillfällighet och inte blir till en vana. Vill njuta av varje sekund som gravid. Inte må illa. Njuta.